År 1883 fick Norrbottens regemente sin nya övningsplats i Notviken och då började det gå regelbundna turer dit från Norra hamn. Vissa av turerna gick via Karlsvik, Karlshäll och lantställena på Mjölkudden. Det gick också flera turer till ön Altappen som på den tiden hade sågverk, valsverk och ett eget litet samhälle där det som mest bodde 800 personer.
Luleås ångslupsflotta växte i takt med befolkningen, och med den också nya affärsidéer. I juli 1891 kunde man läsa annonser om att hyra en snabbgående ångslup för olika utfärder på älven. Ångslupen var försedd med en salong för 14 passagerare. Kanske något som intresserade de mer välbärgade Luleåborna.
Flest ångslupar vid sekelskiftet
I slutet av 1890-talet byggdes det nya bostadsområdet Svartöstaden med enkla bostäder för de som arbetade i malmhamnen, på förädlingsverket och på Svartösågen. Till och från Svartöstaden kunde man först bara komma genom att gå längs den enkelspåriga järnvägsbron. År 1898 startade därför den första ångslupstrafiken till Svartöstaden.
Trafiken mellan lokala bryggor nådde sin höjdpunkt omkring sekelskiftet 1900. Då hade Luleå stad vuxit till 9 500 invånare. Med tiden minskade antalet ångslupar och under senare delen av 1920-talet var endast några få i trafik. Fler båtar fick motorer och busstrafiken började komma igång. Men det här var en tid då Luleå verkligen gjorde skäl för benämningen sjöstad.
