Emilies perfekta kompromiss

Tretton personer från tretton olika platser och bakgrunder. Alla med en sak gemensamt – att de valt Luleå. I tredje delen av Vårt Luleås reportageserie "Vi valde Luleå" möter vi Emilie Guegan:

– Det är första gången jag har byggt upp någonting, någonstans, som kan bli långsiktigt.

Uppvuxen i Frankrike, men åkte till i Quebec för att plugga som 19-åring. Fortsatte till universitetet på Svalbard och hann med en segelresa över Atlanten till Brasilien innan hon landade i Nya Zeeland och gjorde sin master i geologi. Men efter fyra år som backpacker, och mer än ett decennium på resande fot, föll Emilie Guegan för det som skulle ta henne hela vägen från Trondheim, där hon bodde då, till Vitå.

Emilie Guegan växte upp i Frankrike. Efter mer än ett decennium på resande fot runt om i världen slog hon och de tolv slädhundarna ner bopålen i Vitå utanför Luleå.

– Maz! Oh, Maz – kom och säg hej.

Emilie tappar lätt på köksfönstret medan hon kallar på två av hundarna genom glaset. Obelix lunkar fram till fönsterblecket som numera, på grund av snön, är i marknivå. Hon där borta, den vita prinsessan med det blå ögat, är min första hund, berättar Emilie.

Hon var inte speciellt förtjust i hundar. Faktiskt lite rädd. Men hon ville bo på Svalbard, efter sin master på Nya Zeeland, och det innebar att hon behövde ett jobb. Hon sökte i restauranger, butiker, turistföretag. Men bara en arbetsgivare hörde av sig. Ett turistföretag som jobbade med hundturer.

– Jag tänkte att jag testar… efter två veckor var jag helt förälskad i hundarna, berättar Emilie Guegan.

Fyra år och fem hundar senare var Emilie less på att gå runt med ett gevär på grund av isbjörnarna som finns på Svalbard. Hon började doktorera i Trondheim och stannade där i fyra år innan det ostabila vädret fick henne att plocka fram världskartan och än en gång leta efter ett ställe att slå ner bopålen på.

Utan att veta speciellt mycket började hon skicka in ansökningar till olika företag i Luleå, och fick ett jobb "nästan för snabbt" som geotekniker på WSP. 2017 köpte Emilie det billigaste huset hon kunde hitta på Hemnet och flyttade till Vitå.

– Det var lite nervöst att berätta för grannarna att jag har tolv slädhundar, men de tyckte bara det var jätteroligt! Jag var så välkommen. Det är helt fantastiska människor som bor här.

Problemet var att huset hon köpt inte riktigt var ett hus. Det höll liksom på att kollapsa. Planen hade varit att ha det som en utgångspunkt för att hitta ett annat hus, men sedan var grannarna alldeles för bra för hon skulle kunna lämna. Så sommaren 2019 renoverades och byggdes hela huset ut, med hjälp av de närboende i Vitå.

– Det är första gången jag har byggt upp någonting, någonstans, som kan bli långsiktigt. Första gången jag känt mig hemma, och människorna i Vitå är en stor del av det. Jag har hittat min gemenskap. Jag är lycklig här.

Emilie är lite rufsig i håret och vinterkylan syns fortfarandet i hennes ansikte. Tyska Lou, som varit hos Emelie i tre veckor via communityt Work away, sitter med uppdragna ben mot bordskanten medan hundarna Kiska och Buzuk stäcker på sig i den lilla soffan i hörnet av det nybyggda köket. Det är återhämtning efter lunchens slädtur till Blåsberget.

– Det är en perfekt kompromiss, jag kan jobba i en större stad med det jobbet jag vill men bo på landsbygden och få den livsstil jag vill ha.

Vem är Emilie Guegan?

  • Ålder: 36 år ung
  • Bor: Vitå
  • Uppvuxen i: Frankrike
  • Gör: Geotekniker på WSP i Luleå
  • Beskriv Vitå med tre ord: Välkomnande, vackert, möjligheter.
  • Favoritplats i Vitå: Blåsberget

Text: Elin Carlansson

Foto: Petra Älvstrand samt Emilies privata

8 april 2020

Logotyp