Ann-Louise Lindström har arbetat som lågstadielärare sedan 2004. Med 21 års erfarenhet är det just goda relationer som hon lyfter som nyckeln till att lyckas i yrket.
– Det är det allra viktigaste. Jag tror att min starkaste egenskap är att jag är bra på att bygga relationer, både till eleverna och deras föräldrar.
Som lärare på lågstadiet möter hon barn i början av sin skolresa och som lärare innebär det att hon får en särskild roll, ofta som en trygg punkt och förebild.
– De flesta barn älskar sin fröken. Man är ofta det bästa de vet, och det är väldigt fint. På så sätt är det ganska lätt att få med sig hela gruppen.
Men det betyder inte att det är ett enmansjobb utan Ann-Louise lyfter samarbetet med kollegorna som en viktig styrka i vardagen.
– Jag jobbar nära en fritidspedagog och en specialpedagog, och vi trivs väldigt bra tillsammans. Vi har högt i tak, säger vad vi tycker, och stöttar varandra. Det är verkligen ett lagarbete. När vi mår bra tillsammans gör vi också ett bättre jobb för barnen.
Ser varje barn
Relationen till eleverna präglas av värme, tydlighet och struktur. En kollega beskrev henne som ”strängsnäll” – en beskrivning hon tycker stämmer väl överens på den typ av lärare som hon vill vara.
– Barnen vet vad jag förväntar mig. Jag har ordning och reda, tydliga rutiner. Men jag ser också varje barn, oavsett om de är tysta och blyga eller tar mycket plats.
Ann-Louise Lindström berättar att relationsbygget börjar tidigt – redan i förskoleklass. Det är där grunden läggs för trygghet och tillit. Och när det nu är dags att säga hejdå i årskurs tre är det alltid lite extra tungt.
– Just nu går mina elever i trean och vi ska snart skiljas åt. Det är jobbigt varje gång. I trean skördar man frukten av det man byggt upp tillsammans. Nu får jag brev av elever varje dag, det är väldigt rörande.
Även relationen till vårdnadshavarna är något hon värnar om.
– Jag ringer hellre än mejlar. Det skapar en bättre kontakt och man tjänar på det i längden. Det är viktigt att de känner att jag ser deras barn och att vi har en öppen dialog.
Att hon är en uppskattad lärare får hon då och då bevis för i vardagen.
– Det händer att jag får sms från tidigare elever och ses vi på stan blir det ofta kramar. Jag har ju jobbat så länge att jag har hunnit ha flera i en syskonskara i min klass.
