Från bok till bygge - barnens idé blev verklighet

Efter mötet berättade Agnes och Iris för sina kompisar i gruppen om vad som sagts.

– Vi pratade om att förskolan har många behov – som grindar, förråd och staket – och att allt kostar pengar, säger Annelie.

Anita visste att det saknades medel i den egna budgeten, och ställde frågan centralt till förvaltningen. Och till allas glädje visade det sig att det fanns medel för att bygga en extra toalett. När beskedet kom att toaletten faktiskt skulle byggas, involverades barnen i processen genom att få vara med och fundera och rita hur den skulle se ut.

– Alla blev jätteengagerade! De tog fram boken igen och la ner mycket energi på att rita rör, handfat och toalettstolar och annat som behövdes, berättar Annelie.

Bara några månader senare stod bygget klart och avdelningen har nu två toaletter. Gruppen som kom med idén har hunnit flytta till en annan avdelning, men de har varit på besök för att se resultatet. ”Nu behöver ni inte vänta som vi!” sa de nöjt till de yngre barnen.

– Det här är ett så fint exempel på hur barnens röster kan påverka på riktigt. Det handlar om demokrati i praktiken – att även de yngsta får vara med och göra skillnad, säger Annelie.

Hon tillägger att arbetet är del av förskolans läroplan och att de jobbar väldigt medvetet i barngruppen med att de ska få syn på att vi är viktiga för varandra och vår omvärld.

– Vi vill att de ska förstå att det de säger och uttrycker på allvar, att det som de har att säga är viktigt.

Att vara lyhörd för barnens röster är ett sätt att arbeta med demokrati i praktiken och ge barnen verkligt inflytande över sin vardag.

– Det gäller i stort och smått. Nu handlade det här om en toalett, men det sker ju hela tiden i vardagen. Det kan handla om att barnen får vara med och utforma miljön, välja aktiviteter eller påverka rutiner, säger Annelie.

När barnen märker att deras tankar tas på allvar växer deras självförtroende och vilja att påverka. Det stärker också förståelsen för att de är viktiga samhällsmedborgare redan nu.

– Det här förhållningssättet, att det jag uttrycker och funderar på tas på allvar - gör något med barnets känsla och insikt. Att ”ja, jag är viktig och mina tankar är viktiga”, säger Anita.