Lär känna skurken blomsterlupin
Lupin, eller som den egentligen heter blomsterlupin, kommer ursprungligen från Nordamerika. Till Sverige kom den från England där den togs in som populär trädgårdsväxt under 1820-talet. Den har funnits vild i vår natur sedan 1870-talet.
– Då lupinen funnits länge i svensk natur, särskilt i södra Sverige, så har vi vant oss vid den som en naturlig sommarblomma. Många tycker den är fin och förknippar den med svensk sommar. Men tyvärr är det så att skönheten bedrar, då den trivs alldeles för bra i vår natur där den inte hör hemma och på sikt ställer till stor skada, berättar Kristina Sigfridsson, miljöingenjör på kommunstyrelseförvaltningen, som samordnar kommunens arbete mot invasiva arter.
Blomsterlupinen kan fixera kväve från luften, vilket innebär att den själv kan ordna de näringsämne den behöver allra mest. När växten sedan vissnar och bryts ned lämnar den kväve i marken vilket innebär att den tillför marken näring.
Lupinen har en förmåga att snabbt sprida sig och ta plats. Den sprids huvudsakligen med frön men kan även sprida sig via underjordiska utlöpare, rhizom. Detta tillsammans med att den tillför kväve till jorden gör att inhemsk ängsflora som trivs på mark som är näringsfattig kan trängas bort. Lupinen själv, och på sikt även andra arter som gynnas av kväverik jord till exempel brännässlor, brer ut sig där i stället.
– Vi börjar ta tag i problemet medan det fortfarande är någorlunda hanterbart, innan vi står med lika stora problem som söderöver. Vi vill så att säga ”mota Olle i grind”, säger Kristina.
Ett problem är att en hel del pollinerande insekter gillar lupinen och när de besöker lupinen i stället för andra naturligt förekommande växter så bildar inte de andra blommorna frön. Ett annat problem är att lupinerna inte producerar inektar, vilket vissa insekter behöver.
Många djurarter är dessutom beroende av specifika värdväxter, till exempel lever många fjärilslarvet bara på en eller ett fåtal växter. När dessa växter konkurreras bort av lupin kan inte fjärilen fortplanta sig på platsen.
Trots att lupinen drar till sig pollinerare så minskar artrikedomen i de områden som invaderats av lupiner. Främst är det skalbaggar, flugor, myror och fjärilar som drastiskt minskar i antal.