I somras lämnade Felicia Ponturo elitbasketen som spelare, men hon har inte lämnat sporten. I dag tränar hon ett ungdomslag i klubben på sin fritid och under arbetstid är hon bland annat ansvarig för nattidrotten som lockar många ungdomar.
– Jag började vara ungdomsledare redan under min aktiva karriär och har alltid haft ett stort ideellt engagemang. Vi har alltid jobbat väldigt nära just med sammanhållningen i föreningen, och det är så viktigt att ha mentaliteten att vi stöttar varandra. Det har också verkligen färgat av sig på mig och bidragit till att jag har varit kvar så länge inom föreningsidrotten för den ger samhället så mycket och de här mindre kvartersklubbarna skulle jag säga är hjärtat och kärnan i idrotten.
Under sin egna karriär har det funnits förebilder som varit viktiga för hennes utveckling.
– De som lade min grund för just basketen är de ideella ledarna jag haft in min hemklubb. Personer som Emma Gustafsson, Theresa Palo och självklart även min pappa har varit otroligt viktiga för mig. Det har varit personer som varit aktivt närvarande och tagit sig tid, gett möjligheten till extrapass när det gått eller låst upp hallen på loven exempelvis.
Hur ser du på dig själv och din roll som ledare och förebild?
– Jag tycker det är viktigt med ett ideellt engagemang och att man lägger ned så mycket tid och gör det för att är intresserad och brinner för den arenan. För mig var det viktigt att ha närvarande och engagerade ledare när jag växte upp, och det är en sådan ledare jag själv också vill vara genom att möta dem med ett välkomnande hej och fånga upp varje individ. För mig har idrotten betytt allt – ifrån identitet till sammanhang där jag har kompisar från barnsben till vuxen ålder. Man pratar ofta om att idrottsrörelsen är fostrande och så har det verkligen varit för mig.
