En plats för att vara tillsammans – och ifred

Svartöstaden är hem åt många kreativa Luleåbor, här huserar även SSAB, Blackis och isbrytarna Oden, Ymer, Atle och Frej. Totalt bor här drygt 700 invånare. Några som njuter av stadsdelens gemenskap och några som uppskattar att man får vara ifred.

Det är slutet av oktober och den första snön han övergått till slask när vi tar Svartövägen mot Svartöstaden. Vi passerar SSAB:s anläggningar som tidigare var Norrbottens Järnverk, innan vi svänger av mot bostadskvarteren.

Mattias Alkberg är en av de kreativa Luleåbor som lever och bor i Svartöstaden. Artisten, låtskrivaren och poeten har sett allt i Sverige men tycker ändå att Svartöstaden är bäst.

Svartöstaden började byggas år 1894 för att skapa bostäder åt malmhamnsarbetare. Då var stadsdelen ett renodlat arbetarsamhälle. Bebyggelsen i området består idag främst av äldre trähus men här finns även nyare bostäder i attraktiva lägen vid vattnet.

Vi tar oss till delområdet Svartöbrinken och träffar Josefin Wäppling Bernárdzon utanför familjens kedjehus från 60-talet. Josefin hamnade i Svartöstaden år 2004 då hon flyttade ihop med sin man Otto som hon nu har tre barn tillsammans med.

– Det bästa med att bo i Svartöstaden är gemenskapen. Man känner de flesta och det finns en fin, hjälpande kultur här. Alla ställer upp för varandra, säger Josefin när vi börjar vår promenad i området.

Vi går ner mot vattnet, förbi LKAB:s gamla disponentbostad och når Svartöstadens yngre bebyggelse. Vi passerar nyproducerade villor och LKAB:s tidigare hamnkontor som idag är ombyggt till bostadsrättslägenheter. Vid vattnet ligger även en länga med radhus som tillkom 2008.

Bakom familjen Bernárdzons hus ligger en strand som vi stannar till vid. Det är en av familjens favoritplatser i området.

– Om somrarna har vi inget behov av att åka någon annanstans. Vi har det bra här, säger Josefin och blickar ut över vattnet.

Josefine Wäppling Bernárdzon bor med sin man och sina tre barn i Svartöstaden och hon är även ordförande i stadsdelens intresseförening. Här, på stranden bakom familjens hus, spenderar de mycket tid.

Dagen till ära är det alldeles spegelblankt. Isbrytarna i gamla malmhamnen målar en vacker tavla på vattenytan. Vi promenerar längs skogsstigarna och löven som fallit till marken skvallrar om att hösten är på väg mot vinter.

Josefin berättar att två av hennes barn precis börjat på den återöppnade skolan i Svartöstaden. Nya Läroverket Svartöstaden öppnade höstterminen 2021 och det är något Svartöstadsborna kämpat för sedan kommunen la ner skolan år 2016.

– Vi startade en friskoleförening och har jobbat länge med detta. Det är viktigt för ett område att ha en skola, det blir en närmare gemenskap bland barnen.

I Svartöstaden finns även en intresseförening som organiserar olika aktiviteter för de som bor i området som strandhäng och gårdsloppisar. Josefin har varit engagerad i föreningen sedan hon flyttade till stadsdelen, nu är hon ordförande.

– Min drivkraft är att vara med och skapa det samhälle jag vill att mina barn ska växa upp i, säger Josefin.

Mattias Alkberg finner inspiration i Svartöstaden

Vi styr kosan mot Blackis, Svartöstadens Folkets hus. Blackis byggdes 1902 av Nykterhetsvännernas byggnadsförening och är märkt som kulturhistoriskt värdefull byggnad. Den ägs idag av kommunen och här driver Svartöstadens Intresseförening och Hembygdsföreningen sina verksamheter.

Utanför Blackis har vi stämt träff med Mattias Alkberg, artisten, låtskrivaren och poeten som har sin fasta adress i Svartöstaden. Precis innan vårt möte släpptes nyheten om att Mattias Alkberg är den som får 2021 års Taubestipendium. Ett låtskrivarpris som instiftades 1960 av tidningen Vi och Evert Taube.

– Det är en ära såklart, ett fint pris. Pengarna går väl mest till skulder, ler Mattias.

Det bästa med Svartöstaden är att man får vara ifred menar Mattias Alkberg som bott i stadsdelen i 30 år.

Hur det kom sig att Mattias Alkberg, uppvuxen på Tuna, fann Svartöstaden tar oss tillbaka till en fest han besökte i området under sent 80-tal.

– Jag minns att jag tyckte att det var så jävla fint, hit ville jag. Sedan började jag jobba på Emmaus som låg i Svartöstaden kring 89–90 och då fick jag bo på vinden där. Så jag har väl bott här i typ 30 år, berättar Mattias när vi ses.

Idag kan Alkberg inte se sig själv bo någon annanstans, men han minns sommaren ’97 då han och frun testade på Stockholmslivet.

– Jag stod ut i två månader. Det tog för lång tid att ta sig överallt, här har vi ju vår infrastruktur. Varför ska jag vilja vara någonstans där två miljoner andra är?

När vi vandrar runt i kvarteren berättar Mattias om hur stadsdelen förändrats. Han visar var hans gamla arbetsplats, second hand-butiken Emmaus, låg och var områdets butik en gång fanns.

– När jag flyttade hit var det hög arbetslöshet, det bodde mycket konstfolk här. Då var det katter överallt. Idag är det fler hundar än katter och det säger lite om hur det är här idag. Hundar kostar ju pengar, säger Mattias.

Sedan Mattias Alkberg debuterade ’92 har han släppt 30 album, 26 ep och nio diktsamlingar. Inspiration till sina texter får han bland annat under sina promenader runt Svartöstaden. Nästan varje dag, året runt, går Mattias längs med vattnet, runt hela stadsdelen och ser årstiderna förändras. Han berättar att några kan känna igen Svartöstaden i hans texter, själv gör han det.

Masugnen på SSAB:s anläggning som tornar upp bakom trähusen och isbrytarna som ligger i gamla malmhamnen är kända vyer från Svartöstaden.
I stadsdelen finns stora möjligheter till gemenskap. Till exempel startades en gemensam odlingsgrupp under sommaren. Många aktiviteter anordnas på Blackis som kommunen beslutat att renovera under år 2022 och 2023.

Vi stannar till vid en samling pallkragar som Svartöstadens odlingsgrupp sköter vilket leder vårt samtal in på områdets gemenskap.

– Många flyttar till Svartöstaden för gemenskapen men det är också en bra plats om man vill vara i fred, menar Mattias.

Om ett par dagar återvänder Alkberg till sin pågående turné med Jakob Hellman. Han är bara hemma några dagar innan nästa spelning.

– Jag har sett allt i Sverige, men Svartöstaden är bäst, säger han och ler innan vi skiljs åt.

FAKTA Svartöstaden i siffror

  • 42,3 år medelålder
  • 721 invånare
  • 1 förskola
  • 1 skola

    Varför heter det Svartöstaden?
    Hela Svartön tillhörde tidigare till Björsbyn i Nederluleå. Genom laga skiften och hemmansklyvningar delades Svartön upp i ett stort antal skiften och områden. I slutet av 1800-talet började det växa upp bebyggelse i det område som vi nu kallar Svartöstaden. Mellan 1902 och 1934 var Svartöstaden ett eget municipalsamhälle med bland annat egen brandkår, polis, byggnads- och hälsovårdsnämnd. År 1934 sammanfördes stadsdelen med Luleå stad.

    Böcker om Svartöstaden:
  • Staden bortom staden av Peo Rask m fl, Black Island Books, 1992.
  • Liza Marklunds bok Den röda vargen utspelas till stora delar i Svartöstaden.

DELA VIA SOCIALA MEDIER

Text: Stina Engman

Foto: Tomas Bergman

Logotyp