Den nya maskinen, en av de modernaste i Sverige, kunde frysa 20 liter glass på 15 minuter och skötas av en person. Omräknat i glasspinnar blev det omkring 5 000 stycken per 8-timmars skift. Man tillverkade framförallt glasspinnar men också dessertglass. Glassen såldes runt om i hela Norrbotten och även utanför länet. Försäljningen var säsongsbetonad men tillverkning skedde året runt och sysselsatte ett tiotal personer under högsäsong.
Glassfabriken på Storgatan
Glass började tillverkas och säljas i Luleå redan på 1930-talet. Köpman Nils G Häggström som då drev ett antal korvkiosker runt om i stan, hade enligt honom själv, kommit på idén när han funderade på varför man måste importera glass från Avesta när man lika gärna kunde göra den själv.
Efter andra världskriget kom köpmannen Häggström igång med glassproduktion i större skala. Han köpte in maskiner från USA med bättre hygieniska egenskaper och flyttade in i gårdshuset på Storgatan 6.
5000 glasspinnar per skift
Flytten till Bergnäset
Hösten 1950 sålde Häggström sin fabrik till Norrbottens läns producentförening, som hade sitt mejeri på Storgatan 52 vid kvarteret Loet. Producentföreningen utvecklade glasstillverkningen under märket Nordan Gräddglass och allt mer utrymme krävdes. När Bergnäsbron byggts klar 1954 fann man en tomt på Bergnäset dit glassfabriken kunde flytta. Det gjorde man 1956 och 1961 flyttade mejeriet på Storgatan efter.
Slutet på glass från Luleå
Konkurrensen hårdnade och lönsamheten blev sämre i början av 1960-talet. Tillsammans med sex andra glassföretag ägda av mejerier, blev Nordan Gräddglass 1963 en del av GB Glace (Glace-Bolaget) och glasstillverkningen i Luleå lades ned.
FAKTA Kommunens historiska bildarkiv
DELA VIA SOCIALA MEDIER
Text: Ulrica Öhman
Foto: Luleå kommuns historiska bildarkiv
RELATERADE ARTIKLAR