Hantverk är populärt (igen)

– här återuppstår syjuntan

Det är en av vinterns första frostiga dagar, nästa minus 20 grader och uppvärmningen i bygdegården i Forsnäs strular. Det hindrar inte de tolv hantverkssugna att träffas. Några sitter med dunjackor innan värmen sprider sig vid långbordet, med levande ljus och rykande nykokt kaffe.

Mjukpepparkakan är fortfarande ljummen, god och saftig. Det är Karin Antonsson som har bakat den alldeles innan hantverksträffen. Hon har tagit med sig ett tennarmband som hon håller på att brodera, en teknik som är omåttlig populär, verkar det som.

­– Jag tycker om hantverk och så är det trevligt att träffa folk, säger hon. Själv har hon testat lite olika tekniker, allt från att virka och sticka till att väva. Hon minns tiden då de hade en vävstuga igång i bygdegården.

­– Det är inte alls svårt att väva, hävdar hon.

Britt-Marie Berg, Inga-Britt Johansson och Karin Antonsson (fr v) i Bjurådalens bygdegården i Forsnäs, det ligger en mil utanför Niemisel i Råne älvdal.

Renässans för hantverket

Britt-Marie Berg flyttade till byn för några år sedan. Tillsammans med sin man Lars driver hon ett företag som erbjuder westernridning i skogarna runtomkring. Hon sitter med en stickning, det ska bli en poncho.

– Det är trevligt att träffa kvinnorna i byn, att skapa tillsammans, att få ett umgänge. Det är ett trevligt sällskap och en fin sammanhållning här, säger hon.

Hantverk var kanske uträknat under en tid när slit-och-släng dominerade, men inte minst under pandemin har många hittat tillbaka eller börjat med att skapa med händerna. Hantverk med gedigna material är hållbart, ett par stickade och tovade yllevantar går att använda länge och laga vid behov.

– Ja, allt kommer tillbaka, skrattar Rose-Marie Krekula som håller på med ett par vantar. Dom är i hönsestrick, det var populär på 70-talet, nu kommer det igen.

Hon bor i byn Rörbäck, drygt en mil bort, och tycker det saknas aktiviteter kopplat till hantverk – idrottsmässigt är det bättre organiserat.

tre personer tovar ull

Ulf Helle, Inga-Britt Johansson och Emilie Guegan (fr v) tovar ull.

Träffarna började i maj, det var Emilie Guegan och Anette Lundström som frågade fler i byn om de var intresserade av att träffas. Och intresset visade sig finnas, under första träffen kom det ett 15-tal, med sex olika nationaliteter.

– Jag har alltid varit intresserad av hantverk, berättar Hannah Kinnunen-Levy (32 år).

I USA har hon gått en utbildning där hon lärde sig att bygga rekvisita till olika teaterföreställningar. Hon driver med sin man ett företag som erbjuder turer med slädhundar.

kvinnor vid ett bord

Dorado för draghundar

Även Anette Lundström, Emelie Guegan och Sanne Kouwenhoven har draghundar. De har alla samlats i Råne älvdal, dels för att några kände varandra från tidigare uppdrag inom branschen, plus att de lyckades få köpa gårdar med tillräcklig mark för sina verksamheter här.

-– Vi trivs här, vi tycker inte det är roligt att bo i stan, nej, vi vill ingenstans, skrattar Hannah medan hon sprättar upp sömnen i en päls för att utforska hur hon kan återanvända den (se bild, tillsammans med Sanne Kouwenhoven och Rose-Marie Krekula).

Läs och se mer om Hannah, Sanna och Emilie.

Hantverksträffarna i bygdegården i Forsnäs har under tiden växt och fler hantverksintresserade kvinnor har anslutat.

Gänget har skapat en väggbonad av tovad ull tillsammans, som ställdes ut under Råneåbiennalen. Evenemanget i bygdegården samlade i oktober en liten skara av besökare som testade olika hantverkstekniker, som till exempel att karda ull (se filmsnutt).



Plats för idéer

Ulf Helle är enda mannen bland kvinnorna. Det var faktiskt på hans 50-års-fest som hantverksträffen startade. Han hade bjudit in hela byn till festen, några kom och kvinnorna började prata om att träffas för att skapa.

– Vi alla tycker om att göra hantverk, så varför inte göra det tillsammans? Jag tycker att bygdegården här är ett fantastiskt fint ställe, berättar fransyskan Emelie Guegan.

Ulf har nyligen flyttat till byn, från Tyskland. Varför det?

– För att här har jag plats för konstiga idéer. Jag vill testa att bygga med gammalt byggmaterial, till exempel. Här på träffarna har jag testat lite olika grejer, att karda ull och tova, att tälja kanske vore bra. Jag tycker om våra träffar, jag träffar grannar som blir vänner, säger han med ett leende.

FAKTA

DELA VIA SOCIALA MEDIER

Text och bild: Katja Güth Laitila

Logotyp