Inte längre söderut än Luleå

Tretton personer från tretton olika platser och bakgrunder. Alla med en sak gemensamt – att de valt Luleå. I sjätte delen av Vårt Luleås reportageserie ”Vi valde Luleå” möter vi Sara Pietikäinen som flyttade söderut - till Luleå.

– Jag kan berätta, men jag kommer börja gråta.

Sara Pietikäinen tar ett djupt andetag och motar bort en klump i halsen, sedan kommer allt tillbaka. Minnet av hennes då femåriga son. Proceduren som aldrig verkar ta slut, att behöva gå ut ur rummet för att orka med. För att inte visa sitt barn sin egen rädsla. En mening in kommer tårarna.

– Svante var en helt annan människa. Det var då första chocken kom, vi insåg att det här verkligen inte var bra, säger Sara Pietikäinen.

Först var flytten till Luleå en kompromiss, en smärtgräns för hur långt söderut de kunde tänka sig bo. Nu känns Karlsvik, byn med bullerbykänslan som hemma för Sara Pietikäinen.

Hon visar några bilder från sitt liv. Den bilfria vägen till Hornafjörður kröker sig runt de dramatiskt, svarta klipporna. Som om naturen bestämmer här, inte människan. Kanske var det just det som gav Sara känslan av att vara på rätt plats. Kanske var det de snöklädda fjälltopparna, de som påminde om uppväxten i Kiruna.

Hon skulle plugga isländska i tre år, men efter två år kom Svante. Planen, att stanna på Island, verkade inte lika viktig längre. Hon ville vara närmare släkten. Närmare Svantes mormor och morfar. Ett år senare flyttade Sara, Rúnar och Svante till Kiruna, tillbaka till de snöklädda fjälltopparna.

Sjukdom ändrade planer

”Säg omelett!” Två clowner i omatchande färg- och mönsterkombinationer lutar sig in mot den pliriga pojken som sitter upphöjd på lådan till en specialbyggd sparkcykel. Lite rakare i ryggen så hade fotografiet aldrig fångat skylten i bakgrunden. Aldrig fångat några spår av att de var på ett sjukhus, utanför en barnavdelning.

2015 började Svante bajsa blod, och efter några månader kom läkarna fram till att han hade IBD, en inflammatorisk tarmsjukdom som bland annat innebär kraftiga buksmärtor, viktnedgång och diarré.

– Vi insåg att det skulle bli väldigt många sjukhusbesök, och då är inte Kiruna rätt stad att bo i, säger Sara.

De behövde bo nära ett sjukhus, men ville samtidigt ha hyfsat nära till släkten och stugan i Kiruna. 2016 flyttade familjen – som under åren i Kiruna utökats till fyra – till Luleå i vad Sara kallar en kompromiss. En smärtgräns för hur långt söderut de kunde tänka sig bo.

Sara passade på att prata med de andra inflyttade Luleåborna när alla i reportageserien ”Vi valde Luleå” samlades på Clarion Hotel sense.

En blond kalufs sticker nätt och jämt upp ur bollhavet. På handen sitter ett plåster. Även om Svante är ”frisk i sin sjukdom” så åker han till sjukhuset drygt en gång i månaden för blodprover. De brukar alltid gå hit efteråt, till lekterapin på Sunderby sjukhus. Där han kan vara ett barn igen. Inte tänka på stick i handen och ont i magen.

– Det är en otroligt varm och härlig plats, med Överlekarna Mats och Ingegerd i spetsen.

Hittade rätt i Karlsvik

”Jag vet inte hur många timmar vi var här på visningen” säger Sara medan hon skrattar till och tittar runt i vardagsrummet. Hon ville ju egentligen inte ha grannar. Det skulle vara sådär lagom isolerat, som när de bodde på Island. Men det var först i augusti, när familjen flyttade in parhuset i Karlsvik, som allting började falla på plats. De hade flyttat av nödvändighet men här, i byn med bullerbykänslan, började livet i Luleå kännas som hemma.

– Nu trivs vi så himla bra, vi vill inte flytta härifrån. Det känns jätteskönt att vara här.

Vem är Sara Pietikäinen?

  • Ålder: 39 år.
  • Bor: I Karlsvik.
  • Uppvuxen: I Kiruna.
  • Gör: Kulturutvecklare på Luleå kommun.
  • Luleå med tre ord: Trygghet, lugn, natur.
  • Favoritplats: Karlsvik.

Text: Elin Carlansson

Foto: Petra Älvstrand

20 maj 2020

Logotyp