Hej Isbanan och grattis till 20 årsjubileet! Sportfråga: Hur känns det?
– Jo men tack, jag känner mig inte en dag äldre! Till min natur förnyas jag ju varje år så även om mycket vatten runnit under bron känner jag mig stark och stabil.
Det hela började med ett förslag från politikern Ylva Strutz och vintern 2003/2004 blev det första året. Sedan dessa har din popularitet bara ökat, vad tror du det beror på?
– Jag tänker att det är så enkelt och tillgängligt. Jag finns där, mitt i centrum, och du behöver inte ha massa sportutrustning för att besöka mig om du inte vill. Plus att det både för Luleåbor och turister är en härlig känsla att komma ut på naturis.
Hur många hälsar på dig en typiskt fin vårvinterhelg?
– Helt exakt vet jag inte, det har varit svårt att mäta. Men i en uppskattning från i helgen, då det var riktigt finväder, var det mellan 3 000 – 4 000 personer på isen samtidigt över hela sträckningen.
Det har ju blivit en hel del internationell uppmärksamhet under åren, bland annat har du listats som en av de häftigaste naturupplevelserna i världen av CNN, kommentar på det?
– Ja, alltså att hamna på samma lista som Stora Barriärevet och Grand Canyon känns ju stort! Men jag försöker ta det kallt och hetsar inte upp mig i onödan. Men nog är det trevligt att höra alla möjliga språk som franska, kinesiska, tyska, japanska, italienska och nederländska från mina besökare!
Just de skridskoåkande nederländarna hyllar dig ju varje år. 2017 kom de hit för första gången och varje vinter ses tävlingarna av miljontals nederländare. Varför kom de just till dig?
– Jag har förstått att skridskor är oerhört stort i Nederländerna, men att de fått problem med för få naturisar. Efter ett världsrekordsförsök i snabbåkning på skridskor här 2016 fick de upp ögonen för mig och på den vägen är det. Jag är väldigt imponerad av åkarna som kör upp mot 200 kilometer, runt och runt på min bana.
Du har ju varit med om en hel del under dina år, kan du bjuda på någon dramatisk händelse?
– För tre år sedan gick ju en traktor genom isen. Men det får jag ta på mig, jag sköt en spricka där under natten trots att resten av isen var tjock. Jag är så glad att föraren klarade sig torrskodd till och med!
Det är ju Luleå kommun som sköter om dig varje år. Hur tycker du att det fungerar?
– Men alltså, vilket gäng! Jag blir så väl omhändertagen, även om jag ibland kan vara lynnig. Mitt humör är så väderberoende, men de ger aldrig upp utan kämpar på med mig tills jag är alldeles slät och glänsande och stark!
Till sist en fråga om benämning, om det inte är oförskämt: Är du en isbana eller en isväg?
– Jag kallar mig själv isbana. Isvägar kör man bil på, hos mig gäller alla transportsätt utan motor.
(Mer om firandet av 20-åringen på lördag hittar du här)
Länk till annan webbplats.
