Hej Raimo, berätta lite om din bakgrund?
– Efter att jag tagit min socionomexamen 1995, fick jag min första anställning i Luleå kommun på vuxensidan. Sen hade jag ett mellanspel på ett SIS-hem i Sävast som behandlingsassistent innan jag återvände till Luleå kommun och ungdomssektionen inom socialtjänsten. Jag har därefter jobbat som skolkurator i Luleå, enhetschef på Bodens kommun, i privat verksamhet på Alleris som regionchef, i Luleå kommun som verksamhetschef för IFO, sedan i privat företag igen och därefter i Piteå kommun som IFO-chef innan jag återvände hit nu senast som socialsekreterare.
Vad gör du på jobbet?
– Jag är utredare på barn- och ungaenheten, det kan handla om olika anmälningar eller ansökningar, till exempel familjers situation och på vilket sätt socialtjänsten kan erbjuda ett stöd. Jobbet innebär också att jag samverkar med olika parter för att hitta det bästa stödet för barnet. Den grupp jag jobbar med är i åldrarna 0-18 år och handlar om föräldrarnas omsorg om barnet innan de utvecklat ett eget beteende, i den gruppen kan det även finnas barn med olika typer av funktionshinder.
– Socialt arbete och behandlingsarbete har legat mig varmt om hjärtat. Jag tycker om att arbeta med myndighetsutövning och i min värld är det där mycket börjar, särskilt arbete med ungdomar och vuxna. Jag har jobbat mycket med förändringsarbete och gillar särskilt att hålla på med utveckling på olika sätt.
Vad förde dig tillbaka till Luleå?
– Kände att jag tappat hantverket och det har jag saknat, att vara nära de vi finns till för. Det är häftigt att se resultatet av de arbete man gör, till exempel att möjliggöra en förändring för de som har en svår situation.
– Dessutom hörde jag det fanns brist på personal på barn- och ungaenheten. Kanske kan min erfarenhet och kunskap komma till nytta. Samtidigt får jag nog lära om en del, utvecklingen går framåt och mycket har förändrats. I min arbetsgrupp har vi nu en bra blandning av några som är erfarna och några som är nya.
Vad är skillnaden med att vara socialsekreterare idag jämfört med 25 år sedan?
– Förr hade man inte uttalade metoder på samma sätt. Dessutom har rättssäkerheten ökat för familjer och barnen, ungdomarna. På ett bättre sätt lyfter man fram barnets behov idag och det finns också ett tydligare stöd och metodik för att göra utredningar. Till exempel finns ett tydligare stöd i handböcker men också i BBIC, barnets behov i centrum. Lagstiftningen har också förändrats till det bättre, barnkonventionen är nu lag och lyfter fram barnens rätt, det är också tydligare vad som gäller kring föräldrarnas ansvar än tidigare.
Vad är de största utmaningarna idag?
– I mitt jobb är det viktigaste att vara lyhörd inför de vuxnas och barnens behov. Men vi utsätts för allt fler problem, bland annat påverkansprocesser av olika slag. Det förekommer också hot mot myndighetspersoner på ett annat sätt än tidigare och lokalernas utformning berättar bland annat om det. När jag började min karriär var det öppna dörrar från entrén fram till socialsekreterarna. I dag är det omöjligt. Påverkansförsök och utsatthet för hot känns också i mötet med vissa individer på ett annat sätt än tidigare. Det blir en annan typ av möten. Desto viktigare är det att fortsätta att vara nyfiken och lyssnande. Det här behöver man också kunna prata om kollegor emellan, vi har vissa forum under veckan där vi kan dela med oss av våra upplevelser och ge det plats, vilket är nödvändigt.
– En annan utmaning är den nya socialtjänstlagen som är ett steg i rätt riktning. Vi ska bli mer lättillgängliga och det ska bli lättare få kontakt och stöd. Vissa insatser behöver inte längre föregås av en lång utredning. Det blir också tydligare att vi ska använda beprövade metoder. Verksamheten ska vara kunskapsbaserad och vi ska ge ett professionellt bemötande vilket leder till bättre stöd för den enskilde på lång sikt.
– Samtidigt är det nödvändigt att vi tillsammans med andra till exempel regionen jobbar förebyggande. Ju tidigare vi fångar in det som kan bli problem kan vi hjälpa fler. Mer samverkan med skola, polis och andra parter blir nödvändigt.
– Ibland kan ett tidigt samtalsstöd vara det barn och föräldrar behöver i stället för att vänta. Har man kris i familjen vill man kanske ha en ganska snabb insats där det inte dokumenteras, inte hamnar i något register. Då kan det bli lättare till kontakt. Det här blir möjligt för fler insatser med den nya lagen.
Vad är det roligaste med ditt jobb?
– Först och främst att finnas som stöd och erbjuda hjälp till de som behöver, till exempel att starta en positiv förändring för en familj. Jag gillar också att det händer omväxlande saker varje dag. Det händer mycket inom området barn och unga, arbetet utvecklas hela tiden. Jag tycker det är fantastiskt att få jobba i det här yrket och ofta ser man ganska snabbt resultat.
Något särskilt du vill säga?
– Jag tycker att utvecklingen i arbetsuppgifterna går i rätt riktning. Jag vill också slå ett slag för att många socialsekreterare och de som arbetar med insatser är otroligt engagerade. De flesta medarbetare jag mött i mitt yrke genom åren bryr sig verkligen på riktigt om de personer vi finns till för. Det är något jag alltid tyckt är häftigt.
