Öppen gemenskap i Ersnäs

Ersnäs historia lever

Dåtid och nutid möts runt kaffebordet i byalokalen Ankaret. Här delar hembygdsgruppen med sig av minnen, skrönor och släktforskning som knyter bybor i Norrbotten till amerikanska ättlingar – samtidigt som de vårdar den nästan bortglömda lulebondskan.

Runt bordet i byalokalen sitter Asta Palmgren, Leif Lundström, Lars Åström , födda och uppvuxna i Ersnäs, samt Erik Skoglund från grannbyn Vallen.

Hembygdsgruppens gemensamma intresse är att bevara och utforska byns historia: gårdar, släkter och den bondska dialekten. När det gäller släkforskning är det nästan lättare att säga vilka som inte är släkt med varandra i Ersnäs än vilka som är det, enligt gruppen.

– Cykeln kom lite sent hitupp, säger Asta Palmgren och menar att det var mer praktiskt att träffa någon i samma område.

Historiskt var Ersnäs en bondby med verksamheter som såg, smed och mejeri. I dag är byn mer modern – de flesta har sina jobb i andra delar av kommunen.

– Ersnäs är en sovby, säger Lars Åström lite skämtsamt, och syftar på att pendlingen har ersatt det lokala arbetet.

Gruppen arbetar just nu med en ny bok om Ersnäs. Släktforskning är en viktig del. Erik Skoglund har kunnat spåra utvandrare från byn till amerikaner som fått se foton på sina anfäder.

Ett annat hjärteprojekt är att hålla liv i den gamla dialekten, lulebondskan. Asta och Leif har ordnat bondskakvällar där man samlas för att minnas och tala på dialekt.

– Jag är lite nördig på det, säger Asta.

Lars Åström berättar att myndigheterna tidigare avrådde föräldrar från att prata bondska med sina barn, vilket bidragit till att dialekten nästan försvunnit i Luleå. Men genom träffarna får den chans att leva vidare.

Ersnäs historia är fylld av både dramatik och skrönor. I Leif Lundströms släktled finns den mytomspunne ”Ersnäsbaronen” Claes Lybecker, en friherre och militär från södra Sverige som på 1800-talet blev jordbrukare i byn. Enligt ryktet bytte han bana på grund av kopplingar till mordet på Gustav III – men det är kanske mest hörsägen.

För Asta blir kontrasten mellan dåtid och nutid tydlig. Hon minns sin barndom med kor och lantbruk, och småskrattar åt sitt barnbarns fråga:

– Mormor, minns du dinosaurierna också?

Utvecklingen i byn, liksom i hela samhället, har varit hisnande bara under en eller två generationer.