30 år som världsarv, del 5: Fyra stugor och tre generationer i samma gränd

I gränderna kring kyrkan skapades barndomsminnen som gått i arv i flera generationer. För Pernilla Andersson var kyrkstugan hela världens centrum – en plats där kusinerna sprang fritt, där livet levdes enkelt och där somrarna aldrig tycktes ta slut.

2026 firar Gammelstads kyrkstad 30 år som världsarv. Vårt Luleå publicerar i samband med detta artikelserien ”30 år som världsarv” som sträcker sig över hela jubileumsåret. Här kan du läsa om stort, smått och gott från världsarvet – med koppling till både dåtid och nutid. Artiklarna berättar även om de olika evenemang som arrangeras med koppling till jubileet. Mycket nytta och nöje, önskar redaktionen!

Tre generationer som trivs i kyrkstaden. Sven Andreasson, Pernilla Andersson och Molly Andersson.

Det var i kyrkstaden som sommarloven tillbringades och något barnen på 70-talet såg fram emot hela året.

– Vi levde som i Bullerbyn. Kyrkstugan var vår sommarstuga och vi kusiner sprang in och ut hos varandra. Vi hade jättekul och utforskade hela kyrkbyn. Vi for inte in till stan på hela sommaren och vi tvättade oss i baljor, minns Pernilla Andersson, 64.

Släktens liv i kyrkgränden

Hon, pappa Sven Andreasson, 90, och dottern Molly, 26, visar runt i gränden som nästan blivit släktens egen. Det var här allt en gång började när Pernillas mormor och morfar köpte en liten stuga på Bagargränd. Den hade tidigare varit skola i Persön – morfaderns hemby – och flyttades till Gammelstad någon gång för länge sedan.

1963 köpte Sven och hans fru Inga-Britt stugan intill morföräldrarnas. Med tiden fick en av Pernillas mostrar ta över den gamla skolbyggnaden, och ytterligare två mostrar köpte varsin stuga i samma gränd. Nu fylldes somrarna av kusiner och släktkalas.

– Vår stuga kostade 600 kronor. Jag totalrenoverade den och byggde bland annat de väggfasta sängarna och ett sovloft för att hela familjen skulle rymmas, berättar Sven och bläddrar i fotoalbumet med minnen från förr.

En älskad plats

Sven har haft ett finger med vid renoveringen av alla släktens stugor.

De finns fortfarande kvar i släkten, nu med den yngre generationer som ägare.

Pernillas 26-åriga dotter Molly har också fina minnen från kyrkstaden.

– Jag konfirmerades här och som traditionen bjuder bodde jag och mina vänner i kyrkstugan. Det var jättekul att bo och umgås med jämnåriga i en vecka och jag fick många nya kompisar, säger hon.

Vänner som kommer på besök söderifrån tycker att det är coolt med ett världsarv, och turister tittar gärna in i stugorna. Själva nyttjar familjen stället mest för dagsutflykter nuförtiden. Pernilla har använt stugan som syateljé och här har många surströmmingskalas hållits.

– Jag älskar det här stället! säger Pernilla och får medhåll av både far och dotter som ser fram emot fler magiska sommarminnen tillsammans.

 

Morfar, dotter och dotterdotter - alla har många fina minnen från livet som kyrkstugeägare.

Morfar, dotter och dotterdotter - alla har många fina minnen från livet som kyrkstugeägare.

Här har många släktkalas hållits.

Här har många släktkalas hållits.

Minnena är många från livet i gränderna.

Minnena är många från livet i gränderna.

DELA VIA SOCIALA MEDIER

Text och foto: Birgitta Lindvall Wiik

18 maj 2026

Logotyp