”Vissa upplever oss som räddande änglar”

I vår serie "Hej medarbetare!" får du möta intressanta personer som arbetar inom Luleå kommun. Den här gången träffar vi Maria Porsberger, undersköterska på Trygghetslarm inom socialförvaltningen.

Luleå kommun är en av Norrbottens största arbetsgivare med närmare 7 000 medarbetare. Alla våra 300 yrken har något gemensamt; vi har stor betydelse, vi gör skillnad och vi skapar värde och livskvalitet för kommunens invånare. Med andra ord så spelar vi roll. Varje dag, året om, för Luleå.

Maria Porsberger, undersköterska på Trygghetslarm, med stort intresse för välfärdsteknik.

Hej Maria, vad gör du på jobbet?

– Jag ingår i en grupp på sju personer som åker ut till personer som larmat och behöver hjälp. Det kan vara någon som har ramlat och inte tar sig upp själv eller oklara larm där larmcentralen inte får kontakt med den som larmat, till exempel någon som drabbats av akut sjukdom. I arbetet ingår också funktionskontroll av alla 1 550 larmanvändares utrustningar två gånger om dagen, ta emot beslut, skriva in personer, boka installationer, installera larm, hantera nycklar med mera. Vi täcker hela Luleå kommun utom Råneå som själv åtgärdar sina svar på Trygghetslarm

Hur går det till?

– När en person larmat svarar trygghetsjouren på SOS Alarm. Om personen har ramlat säger operatören att de ska ringa personal som kommer och hjälper. Sedan kopplar de ned larmet och ringer till oss, vi får också information i sms med adress och nyckelkod. Även om ambulans skickas så kan det hända att vi måste låsa upp dörren, vi har ju alltid nyckel till larmanvändarnas bostad.

– Vi är bemannade både dag och natt och åker alltid två personer på varje larm. Det kan bli upp till 17 larm under ett arbetspass och eftersom vi har en bil på hela kommunen kan det ibland ta större delen av dagen i anspråk. Vi tar såklart de högst prioriterade larmen först. Trygghetscentralen får naturligtvis många fler larm än så, men de flesta kan lösas med samtal eller så kan hemtjänst hjälpa till, om det inte är akut.

Vad har du för bakgrund?

– Mitt första jobb i kommunen var som personlig assistent, därefter jobb inom hemtjänsten. Sedan utbildade jag mig till undersköterska med spetskompetens inom akutsjukvård och jobbade att tag på vård- och omsorgsboende innan jag började på Trygghetslarm för cirka 20 år sedan. Just nu studerar jag på deltid till samordnare inom välfärdsteknologi eftersom vi kommer att behöva införa mera teknik i vården.

Hur är det att jobba med Trygghetslarm?

– Jag har ett stort intresse för teknik och därför passar jobbet mig så bra. Dessutom är det varierande, den ena dagen är inte den andra lik, och jag tycker om mötet med många olika människor.

Vad är det bästa med ditt jobb?

– Tacksamheten hos de vi hjälper är det bästa, vissa upplever oss som räddande änglar, att vi bara är ett knapptryck bort. Den mänskliga kontakten är oslagbar, man känner ju varje gång att man gjort extrem nytta. Sedan är vi också en fantastisk arbetsgrupp, vi har jobbat tillsammans länge, känner varandra oerhört bra och jobbar bra tillsammans. När det händer saker vet alla vad de ska göra. Vi är självständiga och löser alla problem själva. Jag tycker också om att vara systemförvaltare och tiden på Trygghetslarm har varit enormt lärorik. För det mesta är arbetet roligt, med undantag för det tråkiga som hände hösten 2020.

Vad hände hösten 2020?

– Allt började den 7 oktober då vår dåvarande larmoperatör, Tunstall, uppdaterade sitt system, men vi upptäckte ganska omgående att något var fel eftersom vi inte fick några larm. Vi kontaktade hemtjänsten och de fick inte heller några larm. Att det här var mycket ovanligt förstod vi snabbt eftersom vi har personer som ofta larmar, men nu var det helt tyst. Så småningom fick vi kännedom om att Tunstalls larmcentral hade problem.

– Larmen var flera timmar försenade och i det läget var det viktigast att börja kontakta alla 1 550 personer med trygghetslarm, särskilt de som inte hade hemtjänst och inte fick några besök. Vi talade om att de kunde ringa ett särskilt telefonnummer vid behov av hjälp och även få tillsyn av hemtjänst. De personer vi inte fick kontakt med, där kontaktade vi istället anhöriga. Vi tog också in extra personal. Det har ju skrivits mycket om det här i media och hänt en del sedan dess så från och med 1 mars, har vi en ny larmoperatör, SOS alarm, och en ny leverantör av trygghetslarmen.

Utöver den jobbiga hösten, vad är det tuffaste med ditt jobb?

– Ibland kan jag känna att tiden inte räcker till, det är långa avstånd inom kommunen och vi har en bil. Flera personer kan till exempel ha ramlat och vi måste ta en i taget om det inte är av akut karaktär så klart, då gäller ju 112 och ambulans. Nu i coronatider har det i många fall också tagit längre tid på grund av all skyddsutrustning som ska tas på och av vid konstaterad smitta. Vi måste hålla oss till basala hygienrutiner och ta på och av mask eller munskydd samt förkläde, handskar och skoskydd.

Till sist, vad är trygghet för dig?

– Det är när larmkedjan fungerar och det gör den nästan alltid. Vi får ofta frågan hur det kan vara trygghet när det ibland inte fungerar och det kan vara svårt att svara på, men många andra saker i vårt samhälle upplevs också som trygga trots att det kan hända saker, till exempel bussresor, flygresor, att vi har el och vatten i våra hem med mera.

– Teknik är bra och vi behöver utveckla den för att klara vår framtida välfärd. Vi som jobbar på Trygghetslarm har stor erfarenhet och hög teknisk kompetens och hjälper gärna till när ny teknik och nya arbetssätt ska utvecklas för att vara så trygga som möjligt.

Vem är Maria Porsberger

  • Yrke: Undersköterska på trygghetslarm med spetskompetens inom akutsjukvård.
  • Intressen: Gillar att vara utomhus, resa när det går och besöker gärna en och annan hockeymatch.
  • Bor: Lulnäset
  • Det bästa med Luleå: Öppenheten, isvägen, att det finns så många fina områden eftersom jag gillar att promenera. Men vårt lilla behändiga centrum tycker jag också mycket om.

Text och foto: Bo Henry Pettersson

Logotyp