Arkitektstudenter hämtade inspiration från istiden och psykisk hälsa

Naturen som utgångspunkt för arkitekturen

En av de två studenterna från Luleå tekniska universitet som antogs till årets Arknat är Sofia Ward, 23 år. Hon går sitt femte och sista år på civilingenjörsprogrammet i arkitektur. Sofia är uppvuxen i Skåne men har bott i Luleå sedan hon var 19 år, och när möjligheten att delta i projektet dök upp tvekade hon inte.

– Jag kände direkt att det här var en chans jag verkligen ville ta. Jag sökte och lyckades komma med i teamet, berättar hon.

För Sofia är samspelet mellan arkitektur och natur en central del av arbetet. Hon menar att byggnader och konstruktioner ska utgå från platsens förutsättningar snarare än tvärtom.

– Arkitekturen behöver anpassa sig till platsen, inte tvärtom. Jag vill skapa vindskydd som smälter in i omgivningen och får människor att stanna upp, känna lugn och uppleva naturen.

Två intensiva veckor längs Solanderleden

Under två intensiva veckor i juli samlades studenter från olika delar av världen i Rosfors utanför Luleå för att skapa tre nya vindskydd längs Solanderleden. Från den första idén till färdig konstruktion hade teamen bara 14 dagar på sig.

Även om deltagarna hade förberett sig genom att samla inspiration och utveckla tankar kring sina projekt, var det först på plats som idéerna tog form på allvar.

– Projekten utvecklades utifrån platsens förutsättningar och genom samarbetet i teamen. Det var där ute som arbetet verkligen började ta form, säger Sofia.

Att bygga för ett nordligt klimat ställde också särskilda krav på utformningen. Funktioner som eldplatser, sittplatser och möjligheter att torka utrustning blev viktiga delar i planeringen. Samtidigt behövde vindskydden erbjuda både sociala mötesplatser och mer avskilda ytor.

Vill inspirera fler att vistas i naturen för bättre psykisk hälsa

För Sofia har projektet även en personlig dimension. Den norrländska naturen har blivit en viktig del av hennes liv under åren i Luleå, och därför känns det betydelsefullt att få lämna något bestående i landskapet.

– Naturen i norr har blivit en stor del av mitt liv, så det känns fint att få lämna ett avtryck här. Det är en plats som har betytt mycket för mig. Ibland känns det som att Norrbotten glöms bort i den här typen av sammanhang. Det ska bli roligt att kunna bidra till uppmärksamhet för både LTU och regionen och även internationellt.

Precis som många andra deltagare lyfter hon fram värdet av det internationella samarbetet då studenter från hela Europa deltar.

– Olika perspektiv gör projekten bättre och vi lär oss mycket av varandra.

Sofia ser också en större samhällsnytta i projektet. Hon tror att genomtänkt arkitektur i naturmiljöer kan få fler människor att söka sig utomhus och skapa utrymme för återhämtning i vardagen. Den större betydelsen av projektet.

– Jag upplever idag att många människor stannar inne, vilket kan vara väldigt påfrestande för psyket, och att många går runt stressade hela tiden. Jag tror att god arkitektur i naturen kan vara ett steg på vägen till att få människor att vilja vistas utomhus mer, och jag hoppas att mitt deltagande i Arknat kan bidra till det.

Träintresse och platsens betydelse drev Maximilian till Arknat

För Maximilian Östlund, 25 år, som har bott i Luleå de senaste sex åren, blev Arknat en möjlighet att omsätta sina kunskaper i praktiken. Efter en masterutbildning i civilingenjörsarkitektur vid Luleå tekniska universitet studerar han nu en magister i träkonstruktion, samtidigt som han arbetar med Luleå kommuns arkitekturpolicy.

När han läste om Arknat såg han chansen att vara med och skapa något konkret som kan ge värde både för människor och natur.

– Jag är väldigt intresserad av trä som byggmaterial och hur den organiska känslan kopplas till våra sinnen, säger han.

Att få bidra till en plats som många människor besöker och upplever var en viktig drivkraft. Genom projektet ville han utforska hur arkitektur kan samspela med naturen och samtidigt förstärka upplevelsen av platsen.

– Jag hoppas att vindskyddet väcker nyfikenhet och glädje. Förhoppningsvis kan det få människor att stanna upp en stund och reflektera över landskapet och naturen runt omkring.

Istiden inspirerade

När teamet kom till platsen fångades deras uppmärksamhet direkt av de stora, platta stenarna som ligger utspridda i terrängen. Stenformationerna är spår från istiden och skapar en tydlig kontrast mot de höga tallarna som omger området.

Denna relation mellan stenarnas horisontella linjer och trädens vertikala former blev utgångspunkten för designen av vindskyddet.

– Vi valde att dela upp volymen i två delar. Den ena vilar mellan tre tallar ovanför stenen, medan den andra kryper ner mot berget. Därifrån kommer också namnet ”Två”, berättar Maximilian.

Internationellt samarbete gav nya perspektiv

Liksom många av de andra deltagarna lyfter Maximilian fram samarbetet inom den internationella gruppen som en av projektets största styrkor.

– Det ger olika perspektiv och erfarenheter som kan leda till nya och kreativa idéer. Det har också varit väldigt roligt att träffa och lära känna människor från hela världen.

Byggprocessen var både fysiskt krävande och lärorik.

– Det var tungt arbete, men riktigt kul. Alla var motiverade och ville göra sitt bästa. Den största utmaningen var tiden. Två veckor går fort när man både ska utveckla en design och bygga den på plats. Samtidigt lärde vi oss mycket av ledarna, både kring gestaltning och det praktiska arbetet med verktyg och material.

Arkitektur och natur samverkar

Nu när vindskyddet står färdigt känner Maximilian stolthet över att ha fått vara en del av projektet.

– Det känns fantastiskt att få lämna något efter sig som förhoppningsvis kommer att användas och uppskattas av alla som rör sig längs Solanderleden. Och självklart hoppas jag få möjlighet att själv övernatta i vindskyddet någon gång framöver.

Martin Björklund, projektledare:

– Dessa två veckor tillsammans i Norrbotten satte verkligen sina spår i oss. Främlingar möttes på en utsatt plats och växte dag för dag samman samtidigt som byggprojekten tog form och utvecklades. De sista dagarna var tuffa för att hinna bli klara, men alla gav allt.
– Belöningen kom på invigningsdagen och kommer att finnas kvar lång tid framöver. Solanderleden och Norrbotten har nu tre nya platser att besöka, där människor kan uppleva hur arkitektur och natur samverkar.