Den ofrivillige regissören

Han har flitigt prisats för sina kortfilmer och är den första norrbottning att gå Den Danske Filmskole, en av Skandinaviens bästa filmskolor. Själv säger Lars Vega att han är närmare Crazy Frog än vad han är Bergman.

När Luleåfödda Lars Vega svarar i telefonen befinner han sig på flygplatsen i Paris. Här har han mellanlandat efter att ha deltagit i Clermont-Ferrand International Short Film Festival, där han tagit emot Canal+ Award för sin film I väntan på döden. En tragikomisk, tolv minuter lång och sparsam dialog mellan en son och hans döende far. Med Ann Petrén, Sten Ljunggren och Mattias Fransson från Klungan i rollerna.

Intresset för film föddes tidigt. Manus till små, korta filmer skrev han redan som tolvåring även om det på allvar tog fart först på gymnasiet där han gick den numer nedlagda Filmskolan, i Luleå.

– Jag tror att man kan säga att det gick bra. Jag vann ju men jag vet inte riktigt vad det innebär för allt stod på franska. Men folk applåderade och var glada. Och det kändes kul att skämten i filmen verkade fungera även på annat än norrländska. Det var väl ett skämt om Skärtorsdag som föll mellan stolarna, men annars gick det hem, konstaterar Lars Vega.

Något med Lars gör det svårt att avgöra när han skämtar och när han faktiskt är fullt allvarlig. Och kanske är det just det som speglar sig i hans filmer. Hans röst är tydlig i det handfulla antalet kortfilmer han skrivit manus till och regisserat sedan 2013.

– På skolan pratas det mycket om att hitta sin röst. Och många som går här letar nog fortfarande. Men jag hade hittat min när jag började, och har istället blivit mer… absurd.

Bor i Köpenhamn

Lars Vega kom in på erkända Den Danske Filmskole 2017. Här har både Bille August, Susanne Bier och Lars von Trier gått, liksom svenska Amanda Kernell. Endast sex regissörer för spelfilm tas in vartannat år till utbildningen som sträcker sig över fyra. Det här innebär att Lars numer bor i den danska huvudstaden.

– I min klass är det jag, fyra danskar och en isländsk kille som förstår ännu mindre än jag. I början var det svårt med språket. De första fyra veckorna visade det sig att folk gick omkring och tyckte att jag var både dryg och arrogant. De tolkade mitt norrbottniska schjo (där en suger in luften istället för att säga ja) som att jag hyssjade dem. Det blev ju helt fel, skrattar Lars.

Intresset för film föddes tidigt. Manus till små, korta filmer skrev han redan som tolvåring även om det på allvar tog fart först på gymnasiet där han gick den numer nedlagda Filmskolan, i Luleå. Därefter väntade Kalix folkhögskola där han valde att plugga filmklippning och ljud.

– Jag minns att jag skötte ljudet vid en film som regieleverna hade gjort och tänkte att det där kan jag göra bättre själv. Jag bodde där på skolan och började lyssna på allt nonsens som folk pratade om på kvällarna. Så det blev lite småsketcher, om livet där. Jag tror jag redan då hittade min röst. Jag dras ju till det där bisarra, absurda som Hasse och Tage var så duktiga på.

Lars svävar ut i ett resonemang om poliskomedier och konstaterar att han själv gett sig på en med Hans Mosesson (Ica-Stig) och Mette Horn (Danmarks svar på Babben Larsson) i huvudrollerna.

Lars Vega

Lars vega har skrivit manus till och regisserat kortfilmer sedan 2013

 

På frågan var han får sina manusidéer från blir han först lite tyst.

– Det kom fram en man från Bosnien på filmfestivalen som sa att han aldrig sett något liknande. Jag funderade länge på om det var en komplimang. Folk verkar tycka att det jag gör är mörkt. Men det tycker inte jag. Det jag skriver är saker som har hänt, säger han och fortsätter:

– Det är nog efter jag skrivit ett manus som jag märker var det kommer från. Det brukar börja med att jag hör en dialog i huvudet och så skriver jag ned den. Ofta är det ganska lågmält men det kanske inte är så konstigt med tanke på var jag kommer ifrån. Det går säkert att hitta historier från mitt släktträd. Ser du alla mina filmer kan du göra en psykoanalys!

Egentligen, menar Lars, är det just själva skrivandet han gillar mest.

– Jag kan inte säga att jag njuter av att regissera. Många säger att det är så roligt på inspelningarna och jag tänker mer jaha, när börjar det roliga? Har jag missat något? Det är ju mest stressigt. Men jag tycker väldigt mycket om att komma på idéerna, castingen, att skriva manus och när det är dags att klippa och lägga på ljud. Jag skulle gärna skriva åt andra.

Vad ser du fram emot?

– Att göra något längre. Och nå en annan publik. Det kliar lite i fingrarna. Det vi gör på skolan får inte visas utanför klassrummet. Det är i och för sig bra, då kan man ta ut svängarna och experimentera mer. Men jag skulle vilja göra en komedi med stort allvar. Och vinna fler priser än min kompis Martin Åhlin, haha.

Skrämmer klimatet i filmindustrin dig? Det där med att nå en bred publik kontra att få behålla sin egen röst?

– Njä. Jag tänker att jag är rätt folklig. Jag är närmare Crazy Frog än Bergman. Skulle jag säga.

Och apropå den gamle demonregissören Ingmar Bergman. Lars som har spelat in de flesta av sina filmer i Norrbotten och Luleå, inte sällan just hemma i Alvik där han är uppvuxen, menar att det borde finnas en direktlinje mellan Kastrup och den gamla jordbruksbyn.

– Helst skulle jag vilja bygga upp ett eget Fårö i Alvik. Det finns fina filmmiljöer där, och mina karaktärer är av någon anledning ofta från mindre orter. Men jag kanske stannar här i Köpenhamn. Och hoppas på direktlinjen. Man vill ju både äta kakan och ha den kvar.

Lars Vega

  • Ålder: 30 år.
  • Bor: I Köpenhamn.
  • Uppvuxen: I Alvik utanför Luleå.
  • Gör: Läser regi på Den Danske Filmskole i Köpenhamn.
  • Luleå med tre ord: Människorna, snön, palten.

Text: Maria Vnuk

Foto: Privat

16 juli 2020

Logotyp