Illka Olavi lämnade Kouvola i södra Finland 2015 för den norra delen av landet. Alla varnade honom. Det var så mörkt och kallt. Men det var precis det han behövde.
– Att leva i en storstad blev en älska-hata relation för mig. Jag älskade staden, men det kändes som att leva i en makrillsburk, alltid hoptryckt med andra makrillar. Jag kunde inte andas, och till slut blev jag utmattad. Jag behövde leva någonstans där tiden, eller känslan av tiden, var annorlunda, berättar Illka Olavi.
Under åren i norra Finland började Illka intressera sig i klimatförändringarna och därigenom hur vår mat produceras. Han insåg att hur vi lever, och det vi äter, inte är hållbart. Inte nu och inte i längden.
– Det var väldigt mycket som klickade när vi träffades, säger Johan.
Paret träffades 2017 och efter några år på distans började de fantisera om sin gemensamma framtid. Om livet de ville leva. För, som paret säger, de får ju faktiskt välja själva. Men efter att ha utbildat sig på ett naturbruksgymnasium visste Johan vad som krävdes för att driva ett fullskaligt jordbruk. Och på många sätt var det långt ifrån deras dröm om att bruka jorden. Det naturliga, samspelet, försvinner när fokus ligger på avkastning, bekämpningsmedel och stora areal.
