Ett mål sedan länge
Elisabeth Ennefors har sedan många år ett långsiktigt mål; att sluta jobba när hon får möjlighet, men senast när hon fyller 60 år, vilket sker nästa år.
– Nu tar jag den här chansen och möjligheten. Och det blir från hösten 2026.
35 år som chef
Hon fick sitt första chefsjobb 1992, som turistchef i Frostviksfjällen i Jämtland efter att ha tagit examen från universitetet. Sedan dess har hon varit chef i olika branscher och organisationer.
– Det har bara rullat på sedan dess. Helt otroligt. De här snart 35 åren, varav de senaste fem åren på Luleå kommun, har varit ömsom jättejobbiga, svåra, utmanande men framför allt vansinnigt roliga och berikande. Jag har varit med om fantastiska saker, upplevelser och träffat så många människor under åren varav många än idag finns i mitt nätverk. Många har varit mina förebilder och några har blivit mina vänner för livet. Jag skulle inte välja bort ett endaste år, säger Elisabeth Ennefors.
Fjällturer året runt
Till hösten börjar det nya livet, som innebär frihet och att bejaka livet och det hon tycker är roligt. Och listan är lång.
– Det första jag ska göra är att kasta klockan. Jag ska bara vara ledig. En blank kalender. Äntligen, säger Elisabeth Ennefors, och fortsätter:
– Såklart finns det en massa saker som hägrar, till exempel att få ägna tid med den fina draghund vi köpte förra året. Vi funderar på att skaffa en till så att hon får en draghundskompis. Så turer till fjälls året runt är absolut något jag kommer att göra.
– Kanske går jag någon intressant kurs på en folkhögskola och kanske utvecklar vi en liten anläggning att hyra ut till turister i vårt fritidshus. Gå med i Hemvärnet, som jag tittat på under flera år. Att lära mig spela dragspel ligger också och lurar. Tiden får utvisa.
Om det nu skulle dyka upp ett intressant, tidsbegränsat uppdrag där något företag eller verksamhet skulle behöva hennes hjälp, så skulle hon noga överväga det.
– Jag tänker att man ska aldrig säga aldrig. Hursomhelst fasar jag ut mig från jobb och fasar in mig till liv. Och det känns fantastiskt, avslutar Elisabeth Ennefors.
