%20Rickard_Lotta_Grunds%C3%A4rskolan_red.jpg)
Funderingar förstärks på högstadiet
Trots att eleverna kanske upplever ett utanförskap har de samma funderingar och ska hitta sin plats i livet som alla tonåringar. De upptäcker att valmöjligheterna för dem inte är lika stora, även om de har samma drömmar som alla andra elever. De kan inte göra samma val på gymnasiet som jämnåriga och utbilda sig till det de tänkt sig. Möjligheterna på arbetsmarknaden är inte lika stora när de blivit mer fokus på effektivitet.
– De unga vuxna på grundsärskolan syns väldigt sällan i olika sammanhang och dessutom efterfrågas inte deras deltagande. Samhället är ganska bra på att se på dem som en grupp som tillskrivs vissa förmågor och egenskaper, fast de har förmågor och kapacitet som andra inte har, berättar Lotta Hallquist-Jonsson som är rektor för Notvikens grundsärskola.
Eleverna behöver acceptera sig själva för att må bra och känna att de har en plats i samhället. Rickard Nordberg fortsätter:
– De behöver känna att de kan göra saker och att de har tillträde till samhället. Att de kan vara med andra människor och delta i aktiviteter. De ska kunna känna att de kan arbeta och uträtta något i livet.
Mediernas bild och kommunikation blir viktigt
Eleverna använder sig av medier, men hittar inte alltid någon att identifiera sig med eftersom unga vuxna från grundsärskolan inte syns i medier i lika stor utsträckning. Identiteten är viktig att skapa under tonåren och frågor som ”vem är jag” och ”vem är jag i relation till andra” kommer in i bilden.
– Våra tonåringar har tillgång till medier och ser världen runt omkring och börjar relatera till ett lyckobudskap. De får en massa krav på sig hur livet borde vara och bilder som föreställer att hit borde du nå. Att känna att man ska börja klättra upp för den stegen, utan att kanske förstå ens vad stegen är, kan skapa en väldig ångest, berättar Rickard Nordberg.
När eleverna kommer in i tonåren blir kommunikationen med andra människor viktigare. Rickard Nordberg:
– Kommunikation är mer komplicerat för våra elever när de växer upp, att förstå det underförstådda och det som inte är direkt uttalat. Det kräver ganska mycket och handlar det till exempel om något så djupt som kärlek så är det inte alltid lätt att hitta uttrycksformer för det. Frågor uppkommer om hur mycket man kan kräva av en annan människa och vad en relation är.
Att inte passa in någonstans
På grundsärskolan har alla elever olika förutsättningar, utbildningen anpassas till eleven och är individuell. Det finns två nivåer; antingen att man på en tidig nivå läser ämnesområden – där man jobbar tydligt, praktiskt och strukturerat – eller så läser man ämnen som vi känner igen från grundskolan på en mer utvecklad nivå och ligger närmare grundskolans läroplan. De högstadieelever som inte riktigt identifierar sig med att gå på grundsärskolan har det känslomässigt jobbigast. Rickard Nordberg:
– Vi ser det här problemet mest hos de elever som är nära grundskolans läroplan och läser på en lite högre nivå. Det är dom eleverna som uttrycker det mer och vi får deras berättelser. De identifierar sig inte med grundsärskolan och vill inte göra det men ser att steget till grundskolan ändå är stort. De hittar inte riktigt någon grupp att identifiera sig med.
De händer saker i kroppen och med hormonerna under tonårstiden som kanske inte alltid är lätt att tolka. Lotta Hallquist-Jonsson:
– Det kan vara svårt att klä det som händer i kroppen i tonårstiden med ord. Det handlar också om att skapa sin identitet: vem är jag i det här sammanhanget? Vi har elever som också har syskon som de direkt kan jämföra sig med och där föds tankar om dem själva.
Samarbete med Luleå tekniska universitet
Grundsärskolan har fått sociala investeringsmedel för att tillsammans med Åsa Gardelli, som är professor i specialpedagogik, pröva ett verktyg för filosofiska samtal. Modellen har tidigare använts i mötet med människor som fått en hjärnskada senare under livet. Nu ska verktyget användas i grundsärskolan och utvärderas hur det kan anpassas till yngre människor som fötts med intellektuell funktionsnedsättning. Tanken är att projektet ska löpa under tre år och att en doktorand ska anställas senare under året och skriva en doktorsavhandling.
– Vi håller på att planera projektet mer i detalj och synka ihop oss med Luleå tekniska universitet. Det första som ska ske är att projektet ska passera en etikprövning, avslutar Rickard Nordberg.
