Intresset skapade Sveriges näst största järnvägsmuseum – ”De var måna om sin arbetshistoria”

Drygt 100 lok och vagnar

I slutet av 80-talet tillkom själva museet och Malmbanans vänner tog över lokalen som tidigare varit en mataffär. Efter ett år byggdes en hall med hjälp av EU för att kunna ställa fordonen inomhus och i värme. Totalt finns det drygt 100 lok och vagnar, plus ett flertal olika modelltåg.

Varför startade ni detta?

– Det var ett allmänt intresse för järnväg. Mycket hade också och göra med en fascination och att vi alla var lite nostalgiker. Det roliga när vi startade var att det var så många gamla lokförare som ville vara med och de hade ganska färska erfarenheter av att köra ånglok, så det var inga problem med att få folk att köra då. Vi åkte långt - från Narvik ner till bland annat Gävle, säger Bergsten och fortsätter:

– Vi hade nog inte kunnat bilda detta idag. Förr var det en massa gubbar som gillade vad vi gjorde och som var lite nostalgiska. De hade inga problem med att ge bort gamla vagnar, lok, räls, stationshus eller för den delen att hjälpa till – de var måna om sin arbetshistoria.

Orolig framtid

Museet har sedan det öppnades alltid haft öppet under sommartid. Bergsten säger att det rullar på bra och att det kommer allt fler besökare med åren till Luleås och Sveriges näst största (störst är Gävle) järnvägsmuseum. Men trots det finns en oro för framtiden:

– Detta är en ideell föreningen och det är ganska kämpigt. Vi har insett att vi tillslut kommer dö ut. Tillkomsten av nya krafter är för låg och det bästa hade varit anser jag att vi blir en institution där vi har statligt anställda som tar hand om det, säger Bergsten och fortsätter:

– Jag har en dröm att vi kunde slå ihop museer i Luleå. Det finns ju bland annat ett flygmuseum på F21 och olika veteranbrandbilar i Luleå som hade varit fint om man kunde, nu när Luleå ska växa, slå samman till ett transport- och teknikmuseum.

Drömvärvningen

Längre in i samtalet berättar Bergsten om föreningens konstellation och att Malmbanans vänner är uppdelad i en museisektion och en tågdriftsektion. Mötena sinsemellan sker regelbundet berättar Jan Bergsten:

– Varje vecka träffas vi här i lokalerna, förutom nu då när vi har sommaruppehåll.

– Vi fikar, diskuterar och sen tar vi upp olika projekt som vi har. Till exempel fyller eltåget 100 år i Norrbotten och Sverige, och det har vi lite göra med nu i ett projekt.

Innan vi ska få en rundtur på området för att se fordonen och de mindre modelltågen måste bara en sista fråga ställas när vi sitter vid receptionen:

Finns det något drömlok ni hade velat få in i samlingen?

– Ett Ma-lok skulle jag själv vilja ha. Vi har den bara i modellform och då ska det mer specifikt vara av årsmodell 1953, samma år som jag är född. Det (Ma-loket) åkte jag mycket när jag var barn.