Intresset skapade Sveriges näst största järnvägsmuseum – ”De var måna om sin arbetshistoria”

I Karlsvik, utanför centrala Luleå, finns Norrbottens Järnvägsmuseum. Där arbetar flera personer ideellt med att visa upp och förklara Sveriges och Norrbottens tåg- och järnvägshistoria. En av eldsjälarna är Jan Bergsten som Vårt Luleå fick träffa och lyssna på när han berättade om järnvägsmuseet, nutiden och även om en viss oro för framtiden.

Bildmontage på Jan Bergsten.

Bildmontage på Jan Bergsten, en av alla eldsjälar bakom järnvägsmuseet.

Det är sommar, öppetskyltarna är uppsatta och personalen står återigen redo för nya besökare till Norrbottens Järnvägsmuseum. En av alla som är på plats och som Vårt Luleå fick träffa en sommardag är pensionären Jan Bergsten som varit journalist i cirka 45 år och är författare till flertalet böcker inom ämnet tåg och järnväg. Han vet allt om järnvägsmuseet och är en av människorna bakom museet vi ska få veta mer om idag:

– Jag och en annan kille var de som tog det första initiativet 1982. Vi samlade ihop dem som vi kunde hitta och som var intresserade av järnväg och tåg. Det blev ett 20-tal från Norrbotten och tillsammans skulle vi senare bli föreningen Malmbanans vänner, berättar Bergsten.

Bild inifrån en av järnvägsmuseets hallar.

Inifrån en av järnvägsmuseets hallar.

Drygt 100 lok och vagnar

I slutet av 80-talet tillkom själva museet och Malmbanans vänner tog över lokalen som tidigare varit en mataffär. Efter ett år byggdes en hall med hjälp av EU för att kunna ställa fordonen inomhus och i värme. Totalt finns det drygt 100 lok och vagnar, plus ett flertal olika modelltåg.

Varför startade ni detta?

– Det var ett allmänt intresse för järnväg. Mycket hade också och göra med en fascination och att vi alla var lite nostalgiker. Det roliga när vi startade var att det var så många gamla lokförare som ville vara med och de hade ganska färska erfarenheter av att köra ånglok, så det var inga problem med att få folk att köra då. Vi åkte långt - från Narvik ner till bland annat Gävle, säger Bergsten och fortsätter:

– Vi hade nog inte kunnat bilda detta idag. Förr var det en massa gubbar som gillade vad vi gjorde och som var lite nostalgiska. De hade inga problem med att ge bort gamla vagnar, lok, räls, stationshus eller för den delen att hjälpa till – de var måna om sin arbetshistoria.

Bild på modelltåg och dess fina landskap.

Modelltåg och fina landskap finns också att ta del av.

Orolig framtid

Museet har sedan det öppnades alltid haft öppet under sommartid. Bergsten säger att det rullar på bra och att det kommer allt fler besökare med åren till Luleås och Sveriges näst största (störst är Gävle) järnvägsmuseum. Men trots det finns en oro för framtiden:

– Detta är en ideell föreningen och det är ganska kämpigt. Vi har insett att vi tillslut kommer dö ut. Tillkomsten av nya krafter är för låg och det bästa hade varit anser jag att vi blir en institution där vi har statligt anställda som tar hand om det, säger Bergsten och fortsätter:

– Jag har en dröm att vi kunde slå ihop museer i Luleå. Det finns ju bland annat ett flygmuseum på F21 och olika veteranbrandbilar i Luleå som hade varit fint om man kunde, nu när Luleå ska växa, slå samman till ett transport- och teknikmuseum.

Indikeringstavla för tåg med bland annat platserna Abisko Östra och Torneträsk inkluderat.

Många kända som okända platser på indikeringstavlan.

Drömvärvningen

Längre in i samtalet berättar Bergsten om föreningens konstellation och att Malmbanans vänner är uppdelad i en museisektion och en tågdriftsektion. Mötena sinsemellan sker regelbundet berättar Jan Bergsten:

– Varje vecka träffas vi här i lokalerna, förutom nu då när vi har sommaruppehåll.

– Vi fikar, diskuterar och sen tar vi upp olika projekt som vi har. Till exempel fyller eltåget 100 år i Norrbotten och Sverige, och det har vi lite göra med nu i ett projekt.

Bild inifrån en av järnvägsmuseets hallar med vagnar och lok.

Malmbanans vänner är uppdelad i en museisektion och en tågdriftsektion.

Innan vi ska få en rundtur på området för att se fordonen och de mindre modelltågen måste bara en sista fråga ställas när vi sitter vid receptionen:

Finns det något drömlok ni hade velat få in i samlingen?

– Ett Ma-lok skulle jag själv vilja ha. Vi har den bara i modellform och då ska det mer specifikt vara av årsmodell 1953, samma år som jag är född. Det (Ma-loket) åkte jag mycket när jag var barn.

Ett Ma-lok i modellform.

Ma-loket, drömloket för Bergsten.

DELA VIA SOCIALA MEDIER

Text och bild: Adam Larsson Englund

Logotyp