Livet i Prästholm: "Livskvalitet"

För snart tio år sedan flyttade Emilia Thomtén till Prästholm där släkten kommer ifrån. Hon
växte upp inne i Luleå, men var så ofta i mormors stuga i byn att hon till slut köpte eget hus där hon nu bor med man, dotter, hund, höns och ett till barn i magen. Både hon och hennes man Christian jobbar åt kommunen och hon uppskattar möjligheten till distansarbete.

– Att kunna åka skidor efter jobbet, direkt från huset och att gå fyra timmar i skogen utan att träffa någon, det är verkligen livskvalitet, säger hon.

Det är lite av en babyboom i byn. En av bebisarna är Björn, barn till Jonas Pålsson och Karin Stenberg. De flyttade till byn för 2,5 år sedan när huset var till salu, med ganska stor tomt. En gård med möjligheter. Sedan dess har de fixat och donat en del med huset, och fått en bastu i en fin gammal timring.

– Vi trivs väldigt bra med naturen och mentaliteten och ville bo nära skogen, berättar Jonas Pålsson.

– Stan var inget alternativ för oss, så det blev Prästholm och vi trivs bra här, tillägger Karin Stenberg.

Hon kommer från Luleå och han från Malmö. De är aktiva friluftsmänniskor och när Karin tog en löptur i skogen kom hon på att det borde finnas ett terränglopp, för att det inte finns något liknande i Luleå. Så nu håller de på att rigga för det. Det ska vara en mil långt i skogen och dessutom ska det finnas ett lopp för barnen.

Granne med paret bor Marianne Holmfrid Johansson och när Vårt Luleå knackar på är även Satu Mannela på besök. De sitter i styrelsen för den ekonomiska föreningen Fembyarna som inkluderar Prästholm, Böle, Orrbyn, Melderstein och Niemiholm. Projektet har just fått kommunfullmäktiges utmärkelse Årets landsbygdsprojekt, för att man tagit
fram en gemensam utvecklingsplan och drivit ett EU-projekt för att skapa nya företag, synliggöra byarnas kultur, historia och attraktiva platser.

– Vi började samla oss i utvecklingsarbetet när jag för några år sedan började jobba med för att alla byar skulle få fiber, förklarar Marianne Johansson Holmfrid och fortsätter:

– Vi sökte pengar från EU-projektet Spira Mare för att kunna göra en lokalekonomisk analys och den visade bland annat att våra fem byar genererar 35 miljoner kronor i kommunal skatt. Vi gjorde i alla fall en utvecklingsplan själv och startade olika projekt, bland annat en jordgubbsodling och en Reko-ring.

Reko-ringen där lokala producenter sålde sina varor direkt till konsumenterna var en succé från början, men med sviktande intresse fick den läggas ner. Intresset för lokalproducerad mat verkar
finnas men det måste vara lönsamt för producenten. Det fattas inte idéer på att fortsätta utveckla byarna, med nya odlingsprojekt och en sorts lekland i skogen. Men även fast byborna fixar mycket själva så lyfter de också behovet av kommunal service.