När Luleå fick vatten i kran

Vid sekelskiftet 1900 hade bristen på avlopp i Luleå blivit ett problem. Invånarna sökte egna lösningar och många reagerade på nedsmutsningen. Kommunen bestämde sig för ett djärvt grepp: att anlägga ett samordnat och hållbart vatten- och avloppssystem.

Vid den här tiden gick många Luleåbor på utedass och drömde om modern sanitet. WC var fortfarande ovanligt, men fler ville ha rinnande vatten och många sökte tillstånd för att själva lägga ner ett avloppsrör i marken.

Det var spade, häst- och muskelkraft som gällde för att gräva ner vattenledningar, här vid Ytterviken.

Kommunen konstaterade att det blev mindre rörigt om de samordnade det. Främst skulle det bli renare. Luleås befolkning hade fördubblats på tio korta år med en väldig nedsmutsning som följd. Den avstjälpningsplats för avfall som fanns på Pontusudden räckte inte längre till. Enligt tillsyningsmannen flöt ”en mängd orenligheter” ner i Skutviken.

Kompetensen fanns inte

Att anlägga vatten- och avloppssystem var nytt och nervöst för stadsledningen. Kompetensen fanns inte i kommunhuset, inte ens landets experter hade erfarenhet av att anlägga VA-system i Luleås kalla klimat. Men i juni 1905 startade bygget, under projektledaren Johan Gustav Richert. En pumpstation uppfördes vid Gammelstadsfjärden. Den drevs med fotogenmotorer, men förbereddes för en övergång till eldrift, utifrån nya planer på att ”överföra elektrisk energi från vattenfall till Luleå”.

Från pumpstationen drogs en tryckledning till blivande reservoaren på Mjölkuddsberget och vidare till stan. För att rören skulle slippa frost fick man gräva ner dem under grundvattennivån på vissa sträckor och täta schakten.

Första VA-systemet till 300 fastigheter

Under 1905 och 1906 byggdes vattenreservoaren på Mjölkuddsberget och inne i staden lades vatten- och avloppsledningarna. Många planer fick ändras på grund av att stadsplanen inte var uppdaterad. Kungsgatan och Sandviksgatan var oreglerade gator som behövde göras om. Hur VA-nätet skulle se ut var inte klart förrän systemet var färdigbyggt.

En utloppsledning drogs sedan till området öster om järnvägen, strax nedanför fattiggården. Vattnet släpptes ut i en djupare del av fjärden. Det ansågs bra, men ledde snart till bekymmer.

Luleås VA-system stod färdigt i december 1906. Det hade kostat totalt 573 000 kronor att bygga och gav då service åt 300 fastigheter.

FAKTA

Text: Malin Svedjeholm

Bild: Ernst V Andersson,Luleå kommuns historiska bildarkiv

Logotyp