Luleås historia - En stad tar form: "Under 1500-talet blev Sverige ett enat rike"

Livet i Luleå

Livet i Luleå innebar stora utmaningar, berättar Erica Rönnbäck, museipedagog vid Friluftsmuseet Hägnan.

– Luleåborna levde utan moderna bekvämligheter med en mörk vinter och ljus sommar. Man har varit lite av en mångsysslare här, jämfört med i andra delar av Sverige. Långt in på 1800-talet var man tvungen att leva på det man kunde odla och inskaffa själv. Jakten har alltid varit viktig och likaså ägandet av får och getter. Päls och ull var förstås användbart för invånarna. För att inte frysa så kunde kvinnorna fodra kjolen så den blev som ett täcke. Kvinnorna mjölkade och på lördagarna tog kvinnorna vara på grädden och gjorde smör, säger hon.

Det var ofta långa avstånd dit man hade sin näring, vilket medförde att folket byggde hus där verksamheten krävde, som exempelvis fäbodstuga, fiskestuga, slåtterstuga, jaktstuga och kyrkstuga, berättar Erica Rönnbäck. Kyrkstugorna har därmed byggts av traktens bönder för att ha övernattningsrum på grund av de stora avstånden till kyrkan. En del hemmansägare delade ibland på stugor och ägde varsitt rum i stugan.

Under vissa tider präglades livet av krig och ofta fick kvinnorna ta över och sköta gårdarna, vilket gjorde dem till "herre i huset". För att inte drabbas av svält hjälpte kvinnorna varandra och bakade bröd i form av tunnbröd och klådda. Många svenska rätter och konserveringsmetoder såg dagens ljus under den tiden, berättar hon.

– Man försökte odla det som gick och som kunde förvaras över vintern. Mycket av våra mattraditioner har sitt ursprung i historien när matvarorna anpassades efter klimatet och lagrades. Allt skulle saltas ner, torkas, syras, rökas eller gravas som surströmming, sill och torkat kött. Torkad fisk var dessutom en exportvara som kungarna ville komma åt. Man fick inte äta kött i katolska kyrkan under fastan, men man fick äta fisk, säger hon och fortsätter:

– Det har funnits en kungsgård nära Hägnan mellan åren 1558–1564 som Gustav Vasa ägde med en fogde som hette Jöns Trulsson. Kungsgården var ett stort jordbruk med många anställda. De hade exempelvis egna fiskare för att försäkra sig om att få tag på lax.

Gustav Vasa

Gustav Vasa, som var kung i Sverige 1521-1560 (riksföreståndare 1521-1523, vilket är en provisorisk regent före han blev krönt till kung), införde en del förändringar som skulle påverka Luleå.

– Kolonisationen av Norrbotten påbörjades redan under 1300-talet på grund av stridigheter om området i norr mellan dåvarande Sverige och Storfurstendömet Novgorod. Gustav Vasa var också intresserad av området i norr, som är rikt på fisk och skinn. Under 1500-talet blev Sverige ett enat, självständigt rike med en kungamakt som gick i arv och en kyrka som lydde under kungen, säger Erica Rönnbäck.

Fram till dess hade kyrkan varit katolsk, men Gustav Vasa förespråkade Luthers lära och kristendomen fick därmed protestantisk inriktning.

– 1571 utfärdades en kyrkoordning som ställde krav på närvaro i gudstjänsten och nattvarden och husförhöret infördes, en tradition som pågick från 1500-talet till slutet av 1800-talet. Husförhören innebar att prästen kom till byn en gång om året och noterade hur många som bodde i hushållet och kontrollerade om de kunde läsa. Bibeln översattes från latin till svenska, vilket gjorde att många lärde sig läsa. Luthers lilla katekes var den främsta läroboken, säger Erica Rönnbäck.

I och med protestantismen ökade också längden på predikan och det var då det stora behovet av övernattningsmöjligheter uppstod, berättar hon.

– Det var stora socknar här och långa distanser från gårdar och hemman gjorde det svårt för många att ta sig över dagen till Gammelstad. Kyrkstaden växte och är idag landets största och bäst bevarade kyrkstad, säger hon och fortsätter:

– Vid 1600-talets början fanns det 200–300 stugor som ägdes av bönder och borgare som bedrev handel. De flesta kom långväga ifrån till gudstjänster, inte bara för religionen utan också för att det fanns marknad, handel och social samvaro. Kyrkstugorna användes också för frieri, det så kallade nattfrieriet, då ogifta ungdomar fullt påklädda kunde få sova tillsammans för att lära känna varandra.

I dag finns det 404 kyrkstugor i kyrkstaden som började uppföras på 1500-talet, eventuellt ännu tidigare, berättar hon.

– Det första skriftliga belägget för kyrkstaden är från Johannes Bureus som julen 1600 besökte kyrkstaden, så tekniskt sett fanns den på 1500-talet, tillägger Erica Duvensjö, byggnadsantikvarie vid Norrbottens museum.

Men kyrkstugorna såg inte ut som i dag. De stod omålade i flera hundra år innan Falu rödfärg färgade dem röda.

– Den som besökte staden på 1500-talet välkomnades av en grå bebyggelse. När det inte var kyrkhelger, möttes man av en ganska tyst och stängd bebyggelse, till synes öde, säger Nils Harnesk.

De flesta av stugorna som finns kvar är från 1800-talet och 1900-talet.

Luleå blev en stad

1621 fick Luleå stadsprivilegier av Kung Gustav II Adolf. Stadens grundande tvingades fram av kungamakten.

– Det fanns en dragkamp mellan det lokala samhället och dess struktur med rötter i yngre järnålder och de ökade intressena från den svenska kungamakten. För att få fortsätta bedriva handel måste socknens köpmän grunda en stad och man valde platsen där man redan investerat i kyrka och kyrkstugor, nuvarande Gammelstad. Det var lättast att anlägga staden i Gammelstad, även om det redan 1621 var en dålig hamn på grund av landhöjningen, säger Nils Harnesk.

Han berättar att det finns indikationer på att kyrkstugor fått flyttas för att göra plats för stadens bebyggelse. Luleå stads etablering 1621 finns bevarade i kyrkstadsmiljön i form av borgarkvarteren i dess nordöstra del.

– Att den svenska kungamakten byggde kyrkor, etablerade församlingar, fastställde marknadsplatser i Sápmi (som Jokkmokks marknad härstammar från) och grundade köpstäder handlade om att kronan ville styra handeln till städerna för att lättare få kontroll över och beskatta den rika handeln som fanns här i norr. Det var en del av den svenska riksbildningen.

De som ville bedriva handel i socknen var nu tvungna att skriva sig som borgare i staden för att få fortsätta med sin verksamhet. De flesta som skrev sig som borgare i staden 1621 var bönder som valde att bo kvar på sina gårdar, berättar han.

– Att skriva sig som borgare var bara ett sätt att kunna fortsätta leva och verka som tidigare. Så småningom flyttade allt fler från sina gårdar till staden, men Luleå stad fick en rätt trög start. Under 1620-talet, när Luleå, Piteå och Torneå grundas, uppskattas att det bodde ungefär 8 256 invånare i Norrbotten, säger Nils Harnesk.