Mer kultur, nya coworking-områden och ökad självförsörjning - tre nyckelpersoner inom Luleå kommun ger sin bild av Luleå år 2040

Om vi förutsätter att visionen går i mål, vi är framme i år 2040, hur kommer det vara att leva i Luleå då?

– Till att börja med kommer vi vara ett mycket större samhälle, hela Luleå kommer att vara lite större än idag och vi har dessutom i vår vision att vi ska växa lika mycket på landsbygden som i staden. Så vi kommer att ha en mycket större landsbygd omkring oss där människor bor. För att det här ska vara hållbart så behöver vi fundera ganska mycket på transporter och hur vi säkerställer att vi har allt från fjärrvärme till att man kan ta sig in till ett jobb på kanske en av de nya industrierna. Så jag tror att vi kommer att se mycket mer kollektivtrafik, jag tror att vi kommer se mer möjligheter att välja andra resvägar men kanske också att man inte måste resa till alla jobb. Så jag tror att vi kommer se mer av coworking-områden, möjligheter att jobba nära där du bor, även om du också har ett kontor här i stan eller nån annanstans.

– Jag tror också att vi kommer se ett stadscentrum som är mycket mer levande för vi vet också att även om vi vill att landsbygden ska växa så pågår det ju en urbanisering. Människor som tycker om att det händer mycket, att man kan gå på krogen, se en teater, uppleva saker. Så jag tror att vi kommer att se ett annat centrum än vad det är idag. Men också att vi har större samhällen runt omkring oss.

Kanske mer internationellt...?

– Absolut, alla familjer föder ju inte åtta barn var utan ska vi bli fler så bygger det på att fler människor flyttar hit. Och en av de vanligaste kommentarerna jag får när jag har gäster som kommer hit är att ”åh det här är ju en stad”. Väldigt många söderifrån har en bild av att det bara är renar och fjäll häruppe. Det betyder att vi har ganska svårt att få människor i södra Sverige som inte redan vet hur det är här att flytta hit. Det är nästan lättare att tänka att vi hittar människor nere i Europa som vill flytta hit eller från helt andra delar av världen.

Alla människor hanterar ju förändring på olika sätt, det här är ju någonting som kanske inte kommer att vara helt smärtfritt, du nämner att det måste gå fort. Hur ska vi hantera den här friktionen, eller när vi inte är helt överens om allt, kanske kulturkrockar som blir?

– Vi behöver hantera det, det är viktigt för oss att vi gör det här i takt med människorna som bor här. Vi kommer inte att kunna bli ett större samhälle om människor som bor här inte vill bo kvar. Vi kommer dessutom inte att ha kvar en majoritet i fullmäktige som vill göra de här förändringarna om man inte gör det i takt med människor som bor här. En kommun finns till för människorna som bor här, det är liksom så demokrati funkar. Jag är utbytbar, vad kommunen har för inriktning är utbytbart vid nästa val. Men det betyder ju också att vi måste jobba på ett sätt som människor som bor här känner igen sig i. Det kommer att vara en jätteutmaning, inte minst när tjänstemän och politiker som har läst på vill gå snabbare fram. Jag tror att vi måste ha jättemycket dialoger, det sämsta vi kan göra är att stänga in oss och tro att allt vi gör och planerar är rätt och sen att vi resonerar som att bara vi informerar en gång till så förstår människor. Utan vi behöver ha dialoger där vi hela tiden anpassar oss i vilka vägval vi gör så att vi kan komma framåt tillsammans med alla som bor här.

Vilka hinder ser du för att vi ska nå målen?

– Jag tror att vi måste vara kreativa och våga göra sånt som vi inte gjort tidigare och det är också en konst, inte minst för oss som politiker och i en logik där det innebär att man får avgå om man gör fel så finns det en viss rädsla för att göra fel. En utmaning inom organisationen också att faktiskt våga säga att vi provar. Bra provat, blev kanske inte helt rätt men bra att vi provat, nu testar vi nåt annat.

Vilken samverkan är viktigt?

– Alla, vi ska samarbeta med dem som vill samarbeta med oss. Vi har inte tid att sitta och tänka ut allting själv utan måste ta hjälp av andra som vet och kan och vill någonting. Det betyder såklart alla som bor här, också andra myndigheter, nationella nivån, företag, civilsamhälle. Vi har en åldrande befolkning, vi kommer att behöva jobba tillsammans med andra. Är både det roliga och jobbiga att vi måste jobba med allt. Både hårda byggprojekt samtidigt som vi måste ha bra skolor, fräscha äldreboenden, fina bostadsområden, fungerande kommunikationer och så vidare. Vi måste gasa inom alla områden samtidigt. Det är en utmaning som jag tror att vi måste lösa genom att inte göra som vi gjort förut. Just nu har vi ett annat läge och då måste vi göra på ett annat sätt än tidigare.

Stort tack Carina Sammeli!

Intervju med Rickard Lundmark, VD på Luleå Kommunföretag AB

Kan du med ditt näringslivsfokus, beskriva hur Luleå ser ut år 2040?

– Oj, ja, då skulle jag säga att vi är klara med Luleå industripark, alltså de stora tunga industrierna som gör den stora gröna omställningen med SSAB, H2 i Boden, Fertiberia, Talga, LKAB ReeMAP mfl, de är på plats, de är i gång. Vi har nått de stora målen med klimatjusteringarna i produktionen. Så den är klar. Vad vi också har lyckats med då är att vi har lyckats behålla den branschbredd som vi har idag. Vi har en fantastisk fin branschbredd i Luleå. Vi har väldigt många företag inom IT-sektorn, inom handel, inom turism, inom tillverkande industri, konsultfirmor, inom alla branscher helt enkelt.

– Vi har också utvecklat framför allt en bransch där vi behöver göra mer och det är kultur och kreativa näringar. Vi har ett jättefint kulturliv idag men vi behöver bli ännu fler kulturutövare, det behöver finnas fler valmöjligheter så den branschen har vi utvecklat ännu mer. Sen har vi också en väldigt stark tech-sektor i samarbete med universitetet.

– Vi har också ett växande näringsliv på landsbygden, Råneå med omland, sörbyarna men också i andra väderstreck, att vi där får nya företag. Och där framförallt inom självförsörjning som är väldigt viktig för oss, till exempel fiskodlingen på land som är på gång i Sunderbyn. Vi såg i tidningen att potatisodlingarna försvinner, det är inte bra. Det är en utmaning för oss, det handlar ju i grund och botten om att kunna driva företag, att kunna vara lönsam och växa. Det handlar om att skapa förutsättningar för det.

Och vi ser ju till följd av den enorma expansionen på industrisidan så föder det nya affärsidéer och innovation, bland annat att odla med hjälp av restvärme från industrin. Hur kan Luleå bli det navet för innovation i näringslivet?

– De stora företagen har ett ansvar men också en vilja och ett engagemang, det börjar bildas de här nätverken inom industrin men också inom tech, kultur, landsbygd. Så vi behöver från vår sida möjliggöra de här nätverken. Vara en facilitator, få dem att starta, få i gång samarbeten, det är ju lite vår roll som näringslivsbolag och som näringslivsutvecklare från kommunen. Sen ska vi låta dem göra det innovativa.

Men vad tänker du är viktigt att ni på Luleå Business Region gör för att nå den bilden du precis målat upp?

– Ett exempel på det är det projekt vi har haft i två års tid tillsammans med sörbyarna och företagen som finns där. Vad är det som behövs, vad är det för förutsättningar de behöver för att kunna växa och vad är det för nya företag som kan starta här? Vi ska engagera dem och skapa mötesplatserna och faciliteterna, ta med dem i diskussionerna och hålla i gång en dialog. Sen kan det också vara specifika branscher, som nu kultur och kreativa näringar där vi gör en större satsning just nu. Där handlar det om affärsutveckling, att hjälpa kulturutövare att starta och driva företag. För att kunna utöva sin kulturgärning så behöver man oftast driva det som ett företag och där kan vi vara med och

Du har ju varit inne på det tidigare, att det är otroligt viktigt att Luleå inkluderar allt, att det inte bara blir en industristad framöver. 5000 nya jobb till 2040 är visionen, vad är det för typ av jobb vi pratar om då?

– Vi pratar om alla typer av jobb. Om vi tittar på de planer och de ambitioner som industrierna har så är vi nästan där, då har vi nästan 5000 nya jobb. Men vi vet ju också att varje industrijobb föder två, tre andra jobb, det är underleverantörer, serviceföretag med mera. Det är ju där det börjar och sen kommer det spridas till de andra branscherna. Så det är väldigt mycket industri men sen också alla kringbranscher, det är där jag tror vi kommer att se den stora ökningen av antalet anställda.

Norra Sverige och Norrbotten ligger ju i topp vad det gäller låg arbetslöshet redan nu, hur kommer det se ut framöver?

– Jag tror vi kommer att ligga kvar där, vi kommer fortsätta prata om utmaningen med kompetensförsörjning, vi kommer att ha med oss den, den kommer inte lösas på några års sikt bara. Det är en av de största utmaningarna vi har. Det är lite som Carina sa tidigare, hur attraherar vi folk inte bara från resten av Sverige utan från hela världen? Flyttar de hit så har vi tre månader på oss för att få dem och deras eventuella familj att känna sig välkomna.

Vad tänker du att vi tillsammans kan göra som lulebor för att bidra i positiv riktning där?

– Alla måste vara ambassadörer, det är jätteviktigt, hur kan vi få alla lulebor att bli ambassadörer kring vad som händer häruppe, vad vi är för stad, hur det ser ut och hur det är att bo och leva här. Det är nåt vi alla kan göra. Och de som redan kommit, hur ser vi till att vara välkomnande, bjuda in våra nyinflyttade grannar, berätta vilka föreningar det finns. Det gäller ju att vi alla öppnar oss för de som kommer hit.

Vilka bolag handlar det om under Luleå kommuns paraply?

– Det är ju bolag som står för väldigt mycket av både den utveckling som behövs och den dagliga servicen till oss lulebor. Luleå Energi som ansvarar för värme och elektricitet. Lumire som ser till att vårt vatten och avlopp funkar men också att vi har en fantastisk återvinning och en möjlighet till återbruk. Luleå hamn som är helt central och avgörande för den gröna omställningen. Utan den kommer ingen industri att kunna ta in eller skeppa i väg varor. Sen har vi de som inte har direkt att göra med industri mm men som är helt avgörande för framtidens transporter, LLT, hur ska framtidens transporter se ut, hur ska de publika transporterna se ut, mobiliteten i hela kommunen. Sen har vi Lulebo, vi måste ha bra bostäder åt alla. Lulebo gör ett fantastiskt jobb och utvecklar och bygger nytt, ser till att renovera och få fräscha områden, de är supercentrala i det här. Och så har vi näringslivsbolaget som jag själv representerar men också ett nischbolag, Nordiskt Flygteknikcentrum, som utbildar helikoptertekniker.

Det är ju många lulebor som är helt beroende av den service som flera av de här bolagen ger, vad tror du, vilken skillnad kommer vi att märka om fem år bara?

– När det gäller Luleå Energi så hoppas jag att vi inte märker någon skillnad. Att de ser till att vi har värme, att vi fortsatt har konkurrenskraftiga priser på det som Luleå Energi levererar, och då även Lunet som ansvarar för kommunens fibernät. Med Lulebo är det samma sak, se till att de lägenheter vi har ser fräscha ut, att det är fräscha bostadsområden men också att det byggs nya där det behövs. Så det är lite olika beroende på vilket bolag man tittar på men egentligen är det ju att säkra det fina som vi har idag och sen göra ännu mer på toppen av det och då också tillsammans med övriga aktörer.

Så luleborna kommer inte märka nån direkt skillnad förutsatt att ert arbete fortsätter lika smidigt och bra som det görs nu?

– Jamen precis, men såklart så hoppas jag att de kommer märka att mycket blir ännu bättre. Till exempel kollektivtrafiken, vi har i Luleå en av de bästa kollektivtrafikerna som finns i Sverige. Alltså lite mer av allting, ännu ett exempel är att det nyligen gavs möjlighet till återvinning och återbruk dygnet runt, servicen byggs ut ännu mera.

Vilka samarbeten ser du som extra viktiga?

– När det gäller kommunbolagen ser jag i första hand att vi behöver bli ännu bättre på samarbete inom kommunkoncernen, och sen är det samarbeten med näringslivet, det är där det avgörs…

Tusen tack till Rickard Lundmark!

Anna Lindh Wikblad, kommundirektör på Luleå kommun

Hur jobbar ni på kommunen med att förverkliga målen som politiken tagit fram åt er (100 000 lulebor, 5000 nya jobb och ner till noll i klimatpåverkan till år 2040)?

– Det är ju väldigt högt ställda mål, vi vet inte om de här målen är rätt, men vi vet att det måste ske. Om vi ska ha en värld som håller även för kommande generationer så måste det här göras och det är utifrån det vi nu jobbar med HUR det ska gå till. Vi vet ju inte allt, vi vet en del, vi vet vad forskningen säger, vi vet vad som har funkat bra i det vi har gjort tidigare. Men väldigt mycket i det vi gör nu så måste vi göra på andra sätt. Vi har försökt att hitta olika områden, vi kallar det strategiska initiativ, där vi säger att det här är områden där vi vet att vi måste samarbeta för att komma framåt. Vi har inom dessa områden samlat grupper med personer med olika kompetenser och bakgrunder och låter dem jobba tillsammans för att hitta nya vägar framåt. Det är svårt och vi måste fundera mycket men vi får inte fundera för länge för vi måste våga testa att göra nya saker och se vad som går bra och mindre bra och ändra oss på vägen. Vi måste också jobba jättemycket tillsammans, kommunen behöver jobba tillsammans med näringslivet, luleborna, civilsamhället och med alla andra myndigheter som på olika sätt också har viktiga roller i omställningen.

Om du målar upp Luleå 2040, hur känns det, hur luktar det?

– Jag tänker ju att Luleå 2040, då har vi lyckats ställa om. Vi har industrierna som har ställt om. De producerar saker utan att använda fossila bränslen och utan att släppa ut koldioxid. Dom kommer också att vara mycket bättre på att använda restprodukter, alltså sådana saker som uppstår när de gör sin huvudgrej, som till exempel stål och göra bra saker även av dem, snfossila bränslen och utan att släppa ut koldioxid. Som kommun så ansvarar vi ju för mycket av infrastrukturen. Så jag ser framför mig att vi reser på helt andra sätt. Vi kommer att vara många fler människor i kommunen men vi kommer trots det inte ha fler bilar eftersom vi har andra sätt att resa och transportera oss på. Saker, varor behöver inte transporteras på väg utan kanske i me mer speciellt och lite mer grönt.

– Det kommer också märkas markant ännu mer framöver att vi är en internationell stad. Vi kommer att höra många fler språk runt om oss och det kommer att finnas restauranger med världens alla smaker men med lokalproducerade råvaror. Jag tror att vi kommer att producera den största och viktigaste delen av maten här, nära oss. När vi frågar Luleborna idag så säger de att Luleå är en trygg plats och fast att vi kommer att vara många fler så kommer vi vara lika trygga år 2040. Det är en viktig del att hålla kvar det samhälle vi vill ha, det som förenar människor, för det handlar inte bara om de tekniska innovationerna utan det handlar om hur vi människor faktiskt kommer att leva i det nya systemet.

– Det sociala är svårare att sätta siffror på, men jag brukar säga att vi ska ha en 100 % fungerande vardag för alla som bor och verkar i Luleå. Både för de som har alla möjligheter för sig och som kan välja mellan en massa olika jobb eller utbildningar men också för dem som av olika anledningar har mindre val att göra till exempel på grund av ålder eller sjukdom. Det ska alltid finnas möjlighet till ett meningsfullt liv i Luleå.

Nästa fråga, hur gjorde vi för att nå dit, vad är de viktigaste stegen att ta för att vi ska ha kunnat nå målen?

– Det tror jag handlar mycket om att vi jobbar väldigt mycket mer tillsammans och inte tror att vi kan bäst själv. Vi inom kommunen måste jobba mer tillsammans, kompetenser som inte tidigare har hängt så mycket med varandra ska träffas och samarbeta och gemensamt komma på väldigt kloka saker. Ett exempel från nyligen är hur vi jobbade fram dragningen för de nya kraftledningarna tillsammans med Svenska kraftnät. Normalt sett brukar processen ta runt tolv år men i och med att vi på Luleå kommun samlade ihop alla kompetenser hos oss som till exempel de som kan infrastruktur och de som har kunskap om skog och naturvården med mera så säger Svenska kraftnät att de kan minska sina tidplaner med minst fyra år. Det går snabbare genom att arbeta på det här sättet, vi jobbar med flera olika delar i processen samtidigt i stället för att ta en i taget efter varandra.

– Så det är fantastiskt och så tänker jag att vi ska jobba med andra myndigheter, med näringslivet, med oss själva och med luleborna. Och dialog är viktigt, hur fort kan vi göra saker utan att det börjar kännas obekvämt för oss som faktiskt bor här nu? Vi måste prata mycket med varandra och se till att det finns en förståelse från alla håll för det kommer att vara lite krångligt ibland på vägen. Det kommer att vara lite skumpigt på vägen men det är för att vi ska ta oss till det där nya, det nya hållbara samhället där vi faktiskt har lyckats med något som världen inte har lyckats med än men som vi ser att vi kanske kan vara först med. Vi kanske kan vara det här exemplet både för Sverige och för Europa och världen och visa att omställning går att göra på femton år.

Kan du själv ta in det, att Luleå kan vara en global förebild när det handlar om att pröva, hitta nya vägar för att faktiskt bli ett hållbart samhälle på riktigt?

– Det här är ju så stort att det är svårt att ta in, men jag tänker att vi har ju inget annat val än att göra allt vi kan, det är allas vårt ansvar både som individer och som kommun och som företag som finns i Luleå. Det är stort och det är svårt och det är svårt att veta HUR, men vi vet att om vi pratar, om vi verkligen försöker lösa saker och inte ägnar tiden åt att vara arga på varandra för att saker kanske inte alltid fungerar perfekt på en gång. Utan att vi sätter fokus på att hitta de nya lösningarna, hitta vägen framåt. Då tror jag det kommer bli alldeles fantastiskt!

Kommunen kan inte göra allt men ni blir en viktig förebild som banar väg och inspirerar många andra både medborgare, företag och besökare att också haka på och bidra i den hållbara omställningen. Vad kan vi lulebor vara med och bidra med i den hållbara omställningen?

– Vi behöver få till oss idéer och tankar både på sånt som funkar och sånt som inte funkar och som andra kan bidra med. Som kommun kan vi göra mycket men långt ifrån allt, så vi behöver de som tänker ”att jag en ide som jag skulle vilja testa”. Kanske någon som säger ”låt mig få vara på den här platsen och göra det här...eller kan jag kanske få ett litet föreningsbidrag för att utveckla den här idéen”. Vi behöver vara många som delar visionen och som är beredda att göra jobbet, för en part kommer inte att kunna göra allt.

Vad är du mest stolt över just nu?

– Jag är stolt över att vi har kommit så långt som vi faktiskt har, jag är stolt över att vi har ett Luleå som funkar så bra som det gör, vi har en fantastisk kommun, vi har en skola som är jättejättebra och vi har ett samhälle som är tryggt och vi har börjat hitta de här arbetssätten som gör att vi blir smartare, klimatsmartare och socialsmartare tillsammans. Jag är stolt men såklart inte nöjd, vi kommer att kunna göra väldigt mycket mer.

Jag ser fram emot att vara en del av i den utvecklingen, tack till Anna Lindh Wikblad!