Hej Görel, vad gör du på jobbet?
– Jag jobbar som musiklärare på Kulturskolan och mina instrument jag lär ut är piano och dragspel. Jag åker ut till olika skolor och undervisar elever från årskurs 4 upp till gymnasiet. Det gör mitt jobb extra kul att få följa en del av eleverna från att de är 10 år tills de går ut gymnasiet. Man lär verkligen känna dem på riktigt.
– I höst kommer jag dessutom vara med i ett projekt som heter ”Våga vara”. I det projektet är jag hårdrocksmusiker tillsammans med två kollegor. Vi kommer åka ut till elever i årskurs 3 och spela en föreställning, insprängd med musik. Både rocklåtar och annat. Förställningen handlar om vikten av att vara sig själv och att inte falla för grupptryck. Sen blir det dags att börja öva med en skolkör i Benzeliusskolan inför advent och Lucia.
Hur länge har du jobbat med musik?
– Här började jag jobba heltid 2016, men innan dess har jag jobbat på andra kulturskolor i både Boden, Piteå och Umeå. Jag har jobbat som musiklärare och musiker sedan jag blev klar med mina musikstudier i Finland 1999.
Hur kom det sig att du blev det?
– Det har varit en rödtråd genom mitt liv att jag jobbat som instrumentlärare med vissa parenteser, såklart. Jag har jobbat som teatermusiker ibland när jag varit tjänstledig, till exempel.
Var det självklart att du skulle bli musiklärare?
– Jag har alltid gått i musikskola själv och började när jag var tio år. Jag har vuxit upp i den miljön, på något vis, och har trivts väldigt bra. Så ja, det var nog ganska självklart att det skulle bli musik som jag skulle plugga!
Vad tror du är fördelarna med att börja spela ett instrument som ung?
– Man har lättare att lära sig, helt klart. Man kommer också in i ett sammanhang där man kan börja bygga sin identitet som musiker. Det är jätteviktigt för en yngre person att få göra det. För mig var det verkligen så. Jag var ”tjejen som spelade dragspel”. Det blev en stor del av vem jag är.
Hur hamnade du i Luleå?
– Jag kommer från Jakobstad i Finland, som man kan säga är i höjd med Umeå. Jag är finlandssvensk och många av mina kompisar flyttade till Umeå för att studera. För oss var det närmsta svenska universitet och Sverige känns väldigt nära när man har språket med sig. Jag ville helt enkelt testa på något nytt och det visade sig att vi trivdes tillräckligt bra för att stanna. Först bodde vi i Umeå, sen jobbade jag som teatermusiker i Skellefteå. Till sist hamnade jag på Norrbottensteatern och sen Kulturskolan till slut.
Vad är det bästa med ditt jobb?
– Det är att man får träffa eleverna enskilt eller i små grupper och att de kommer frivilligt! De vill verkligen spela musik och det blir så lustfyllt. Och friheten! Vi kan anpassa vad vi gör på lektionerna efter den specifika elevens mål och vilja. Vissa av mina elever vill spela efter noter, vissa vill spela klassisk musik, pop, på gehör och så vidare. Vi finns till för eleverna och vi vill att eleverna själva ska få vara delaktiga och tycka till.
