Thomas Andersen jobbar som projektansvarig när det gäller underhåll och reinvesteringar på Stadsbyggnadsförvaltningen. Han är ingenjör i grunden och har en bakgrund inom VVS och VA-frågor.
– Kommunens verksamheter som hanterar livsmedel har haft traditionella fettavskiljare installerade sen tidigare allihop, berättar Thomas och fortsätter:
– I och med att kraven skärptes ytterligare för några år sedan för mängden fett som får följa med ut i avloppsvattnet så började jag tillsammans med dåvarande VA-avdelningen titta på andra lösningar.
En fettavskiljare är en stor behållare som samlar upp fettet i avloppsvattnet innan det går ut i det kommunala avloppsnätet. Funktionen bygger på att fett och vatten har olika densitet, fettet är lättare än vatten och lägger sig därför på ytan i behållaren. Övriga partiklar och vatten filtreras ut i avloppsnätet men fettet stannar på ytan innanför en skiljevägg och måste tömmas regelbundet med hjälp av det lokala renhållningsbolaget, Lumire här hos oss i Luleå. En sådan traditionell fettavskiljare måste tömmas ungefär en gång per månad för att kravet på max 50 mg fett per liter vatten inte ska överskridas.
– Det blir många transporter, säger Thomas. Tänk dig alla skolor och alla förskolor i hela Luleå kommun. Var och en av dem behöver alltså få besök av Lumire för tömning av fettavskiljaren minst tio gånger per år, det är uppehåll under sommaren. Fram och tillbaka mellan skolan/förskolan och Uddebo reningsverk dit fettet transporteras. Från skolorna i Klöverträsk likväl som från Vitå eller Avan. Många mil med lastbil för att inte avloppssystemet ska sättas igen.